Hur många cannabisplantor bör du odla per kvadratmeter?

Luke Sholl

Veteran cannabisjournalist & CBD-expert

Luke Sholl

Senast uppdaterad: 15 May 2019

Låt AI förklara denna sida

Välj ditt favorit-AI-verktyg för att få en snabb sammanfattning.

ChatGPT

Perplexity

Claude

Hur många plantor kan du egentligen odla på en kvadratmeter odlingsyta? Svaret är inte helt svartvitt – det beror på flera olika faktorer.

En enkel tumregel är 1–8 plantor per kvadratmeter. Det ger utrymme för flera viktiga förutsättningar som hjälper plantorna att trivas:

• En lagom krukstorlek för rötterna och därmed hela plantans utveckling
• God ljusspridning över hela odlingen
• Gynnsamt luftflöde över substratet och runt alla växtytor
• Lätt åtkomst för regelbunden skötsel

Storlek på odlingsutrymmet

Hur stort odlingsutrymme du har avgör hur många krukor och behållare som faktiskt ryms. Beroende på odlingsmetod kan det innebära många små krukor – som i en SOG-setup – eller ett fåtal stora krukor för större plantor, till exempel i en ScrOG eller vid DWC-odling, där själva upplägget naturligt tar mer plats.

Odlingsstil

Beroende på hur du odlar och behandlar plantorna ställer de olika krav på utrymmet:

• Plantor som får växa naturligt tar upp både mer höjd och mer volym
• Plantor som tränas tar mindre höjd, men kräver mer golvyta
• SOG använder mindre yta per planta och har lägre krav på takhöjd
• ScrOG behöver mer yta per planta, men har lägre krav på takhöjd
• Toppning, fimming och LST minskar höjden men ökar volymen

Val av art

Att ha ett stort urval av cannabissorter att välja mellan har sina fördelar. Du kan plocka det som passar ditt humör eller dina aktiviteter, och genom att variera dig minskar du risken att bygga upp tolerans. Men i odlingsrummet kan det bli knepigt när flera olika sorter växer sida vid sida.

Om högre sorter står bredvid lägre kan de mindre helt enkelt få för lite ljus. För att ge de högre plantorna tillräckligt måste lampan ofta hängas upp, vilket gör att de lägre plantorna går miste om ljusintensitet som behövs för att bygga upp blommor. I sådana lägen är olika träningstekniker en stor fördel.

Typer av belysning och ljusstyrka

Ljusstyrkan spelar en stor roll för hur många plantor du kan få plats med i ett odlingsutrymme. Ju mer kraftfullt ljuset är, desto större yta täcker det – och desto fler plantor kan du odla. Genom att räkna ut ljusets täckningsyta (”footprint”) ser du vilken odlingsyta du faktiskt har tillgänglig för en frisk och effektiv tillväxt.

HID-lampor – HPS & MH

Den effektiva ljusytan för olika wattstyrkor hos högintensiva urladdningslampor (HID) är:

• 150W: 60 × 60 cm
• 250W: upp till 80 × 80 cm
• 400W: upp till 1 × 1 m
• 600W: upp till 1,2 × 1,2 m
• 1000W: upp till 1,5 × 1,5 m

CFL-lampor och andra lysrörslampor

Den här typen av ljuskällor har bara en liten effektiv täckyta och lyser i praktiken endast upp området direkt under lamporna. Avståndet till krontaket bör vara så kort som 5–10 cm, och hela plantan behöver befinna sig inom 30 cm från lampan – annars hamnar den utanför det effektiva området.

LED

LED-lampors ljusavtryck varierar beroende på effekt och typ av ljus (vitt, blått, UV, infrarött). Följ tillverkarens rekommendationer för att få maximal effektivitet.

Ljusstyrka per planta

Dina plantor behöver fortfarande en miniminivå av effekt (watt) eller ljusflöde (lumen) per planta för att växa. Som riktmärke bör du ha minst 75 watt per planta med HID-lampor och cirka 150 watt per planta med CFL- och lysrör.

Ligger du under dessa minimivärden riskerar du långsam tillväxt och en skörd med sämre utvecklade blommor. Se till att du har tillräckligt med ljus så att dina plantor kan utvecklas som de ska!

Det enklaste sättet att räkna för HID-belysning är att dela lampans wattal med 75 (avrunda uppåt). Till exempel:

• 150W HID ÷ 75W = 2 plantor
• 250W HID ÷ 75W = 3,3 eller 4 plantor
• 400W HID ÷ 75W = 5,3 eller 6 plantor
• 600W HID ÷ 75W = 8 plantor
• 1000W HID ÷ 75W = 13,3 eller 14 plantor

När du använder CFL delar du i stället med 150W. Om du till exempel kör 400W CFL:

• 400W CFL ÷ 150W = 2,6 eller 3 plantor

Kom ihåg att detta är minimikraven för att plantor ska må bra och växa stabilt. Mer ljus är oftast bättre, men då måste du också väga in kostnad, utrymme och elförbrukning. Tänk även på säkerheten och plantornas hälsa: en 600W-lampa i ett litet skåp kan ge överhettning, vilket stressar plantorna—och i värsta fall kan du orsaka en brand.

Krukstorlek & kruktyp

När du har vägt in hur mycket ljus du har för att kunna odla effektivt är nästa steg att välja krukstorlek. Krukan avgör hur stor rotzon plantan får, och rotzonen sätter i sin tur gränsen för hur stor plantan kan bli. Små plantor i SOG-odling klarar sig med små krukor, medan färre men större plantor kräver större krukor.

Som en generell riktlinje för handvattnade plantor:

För små krukor kan hämma plantornas utveckling och dessutom skapa förhållanden som liknar näringsbrister.

Tänk också på att krontaket kommer att bli bredare än själva krukan. Se till att lämna tillräckligt med utrymme runt varje kruka så att plantorna kan breda ut sig när de växer. Om plantorna står för tätt försämras den viktiga luftcirkulationen, vilket kan skapa perfekta förhållanden för oönskade patogener.

Krukorna bör vara lagom stora för varje tillväxtfas. Plantera om plantorna när de växer ur sitt groningsmedium: först till en mellanstor kruka och sedan ännu en gång till den slutliga stora krukan. På så sätt minskar du risken för övervattning (med fallgropar som rotröta och sämre vitalitet).

Att gro direkt i stora krukor fungerar, men då behöver du vara extra noggrann med hur du vattnar. Det är väldigt lätt att övervattna unga plantor i stora krukor. När plantan är liten och rotsystemet ännu inte är utvecklat kan den inte transpirera bort särskilt mycket vatten.

Undvik därför att dränka hela odlingsmediet. Vattna försiktigt i en liten cirkel runt den unga plantan var 3–4:e dag. Allt eftersom plantan utvecklas kan du vattna i en ring som sträcker sig ut till krontakets ytterkant. När krontaket når krukkanten kan du gå över till en mer regelbunden vattningsrutin.

Önskad skörd och sätt att öka avkastningen

Som tumregel ger en viss odlingsyta/volym ungefär samma avkastning oavsett om du kör många plantor på kort tid eller ett fåtal plantor under en längre period. Faktorer som sort, erfarenhet och odlingslampans styrka spelar förstås in.

Åtta små plantor som drivs snabbt kan därför ge ungefär samma skörd som en stor planta som får växa längre. Med mindre eller vältränade plantor når ljuset fler ytor, medan stora plantor lätt får mindre utvecklade blommor längre från ljuskällan—även om de samtidigt kan bära fler grenar per planta.

Det finns flera metoder för att utnyttja utrymmet bättre och förbättra ljuspenetrationen. Vegetationstiden och hur mycket löpande skötsel som krävs varierar mellan metoderna, men var och en kan maximera skörden på sitt eget sätt.

1. SOG (sea of green)

Med sea of green-tekniken handlar allt om att hålla den vegetativa fasen så kort som möjligt, samtidigt som du maxar avkastningen och utnyttjar odlingsytan mer effektivt. Målet är många små plantor snarare än färre, större.

Om du odlar från kloner räcker det ofta med så lite som tio dagars vegetation efter att klonerna har rotat sig. Med vanliga fotoperiodiska och feminiserade sorter behövs i regel bara 3–4 veckors vegetation. Det optimala är att få fram många enskilda, stora toppar (colas) med minimalt sidogrenverk och låg underväxt.

Krukorna hålls små – 11 liter är max – och höga, fyrkantiga krukor föredras framför större men mindre yteffektiva, grunda runda krukor. På så sätt får du in flest möjliga plantor – vanligtvis 8–16 – per kvadratmeter.

Plantorna beskärs för att minska skuggning av grannplantor, och skuggade lägre sidogrenar som ändå inte får mycket ljus tas bort. Det hjälper plantan att lägga mer av sin energi på de större blomklasarna som står i fullt ljus.

Tack vare den snabba omsättningen passar SOG perfekt i mindre utrymmen, som skåp. Har du en moderplanta och en separat yta för vegetation kan nästa omgång sättas i blom direkt när den nuvarande skörden är inne.

2. SCROG (SCREEN OF GREEN)

Odlare älskar den, men autokorrigeringen hatar den: ScrOG, eller Screen of Green, är en odlingsmetod som maxar skörden i din odlingsyta. Den passar perfekt när utrymmet är begränsat, eftersom ScrOG håller nere den totala höjden genom att träna en hel planta att växa ut till ett platt, jämnt “grönt tak”.

Det är en fördel om du redan kan grunderna i toppning och LST tidigt i vegetationen, och lollipopping eller mainlining under blomningen. Under vegetationsfasen toppas plantorna, och de nya grenarna styrs åt sidorna i stället för att få växa fritt och “buska till sig”. Jämfört med SOG använder den här metoden färre plantor, men kräver en längre vegetationsperiod.

När plantorna har toppats och hunnit utveckla flera huvudstammar som tränas att växa horisontellt, monteras ett plant nät (en skärm) cirka 30 cm ovanför krukkanten. Du kan använda exempelvis grövre stängseltråd med stora maskor eller plastnät. Nätet spänns på en ram som täcker hela odlingsytan.

Allt eftersom plantorna fortsätter växa stoppas grenar som sträcker sig mot lampan in under nätet. Under resten av vegetationsfasen uppmuntras plantan att hålla sig helt platt. När nätet och odlingsytan är ungefär 70% fyllda är det dags att ställa om till blomning.

Under sträckan i början av blomningen stoppas även nya skott och extra längd in under nätet. När blommorna börjar bildas finns ingen tydligt dominerande toppcola. I stället utvecklas ett “minifält” av jämnstora colas. Blad och små popcorn-buds som hamnar under det täta krontaket trimmas bort, så att plantans energi fokuseras på blommorna som får ljus. Samtidigt lämnar du en rejäl luftspalt/manifold som är viktig för god luftcirkulation.

Räkna med en eller två plantor per kvadratmeter om du odlar en sort som normalt blir hög, som en Haze. Alternativt kan du köra fyra plantor per kvadratmeter om du väljer en kompaktare sort, som OG Double Bubble.

3. LST (LOW STRESS TRAINING)

En annan metod för att maximera ljusinsläppet och därmed få bättre plantutveckling och större blommor per kvadratmeter är low-stress training (LST). Till skillnad från mer påfrestande metoder som toppning och beskärning handlar LST om att styra hela plantan så att den växer effektivare.

Med LST släpper du ner mer ljus till plantans lägre sidogrenar genom att undvika skuggning. Grenar som annars utvecklas långsammare svarar ofta med att växa på bättre och bilda fler blomplatser. Samtidigt, när huvudkolan böjs ner, får du en mer jämn och enhetlig planta.

Du behöver bara enkel utrustning för LST. Mjuk trädgårdstråd, snöre eller ett paket med plantband fungerar lika bra. Det är också praktiskt att borra en rad små hål längs krukkanten så att du får fasta punkter att förankra i.

Börja när plantorna är unga och böj ner toppen så att den ligger mer horisontellt. När grenarna sedan kämpar om apikal dominans och sträcker sig mot ljuset, binder du ner dem också. Fortsätt tills du har fyllt odlingsytan så mycket som du vill.

Den vegetativa tiden blir ofta kortare, eftersom plantan inte behöver återhämta sig från stressen av toppning eller beskärning. Samtidigt behöver du räkna med den extra volym som en tränad planta tar. Med färre plantor per kvadratmeter än vid SOG, men fler än vid ScrOG, är LST en kompromiss mellan tålamod och utrymme.

En eller två stora, sativa-liknande plantor som Super Silver Haze, eller fyra till sex indica-liknande plantor som Gorilla Glue bör få plats på en yta på 1 m². Se bara till att alla får bra ljus och god luftcirkulation.

4. Beskärning

Beskärning är ett samlingsbegrepp för flera tekniker som används för att styra hur cannabisplantor växer. Hit hör bland annat toppning, fimming, mainlining, lollipopping samt avlövning och schwazzing.

• Toppning

Toppning innebär att du nyper eller klipper av de nya toppskotten. Då stimuleras sidogrenarna på den punkten att utvecklas till två nya huvudstammar. Toppar du en gång får du två huvudstammar. Toppar du två gånger får du fyra. Toppar du tre gånger får du åtta, och så vidare. De flesta som odlar inomhus går sällan längre än tre toppningar, eftersom den vegetativa fasen annars hinner rinna iväg medan plantorna återhämtar sig. Åtta huvudgrenar ger en tät och buskig planta som tar upp rejält med plats. Toppning kallas också ibland för ”tipping”.

• Fimming

Fimning är en oavsiktlig upptäckt som visade sig kunna gynna en effektiv tillväxt hos cannabisplantor. I stället för att ta bort hela tillväxttoppen för att skapa två nya stjälkar klipper eller nyper man bort cirka 75% av de nya ”kaninöronen”. Det kan ge upphov till 4 eller fler nya skott, samtidigt som sidogrenarna hinner komma ikapp, vilket i sin tur kan ge större huvudblommor längst ut på dessa grenar.

• Mainlining

Mainlining och lollipopping är två snarlika tekniker som i praktiken bara uppmuntrar tillväxten av stora blommor längst ut på grenarna. Vid mainlining toppas plantan flera gånger (se ovan) och därefter tas all överflödig och ny tillväxt bort, så att endast huvudkolan och de närmaste sidoskotten blir kvar. På så sätt tvingas växten att lägga all energi på de kvarvarande kolorna.

• Lollipopping

Lollipopping liknar mainlining, men kan användas oavsett odlingsstil. Alla huvudgrenar – även huvudkolan på otränade plantor – rensas från i princip all tillväxt, förutom den största blomman och de närmaste sidoblommorna. Precis som vid mainlining gör detta att plantan lägger all energi på att utveckla stora, täta blommor.

• Avlövning

Schwazzing eller avlövning är en lite motsägelsefull beskärningsteknik som kräver en del övning, men kan ge riktigt bra resultat. Vanligtvis görs den en gång under den vegetativa fasen och sedan under de tre första veckorna av blomningen, där upp till 50% av fläktbladen tas bort. Under veg gör detta att ljus och luft lättare når in i odlingsutrymmet, vilket förbättrar ljusinsläpp och luftcirkulation och får exponerade grenar att utvecklas kraftigare. Under blomningen kan avlövning istället driva på bildandet av fler calyxer som får ta över en del av det arbete bladen annars skulle ha gjort.

I slutändan har var och en av dessa tekniker visat sig kunna öka skörden. Om du är en engagerad odlare, testa dem gärna en i taget, dokumentera resultatet och fortsätt med det som fungerar bäst för dig.

Tidslinje

För att utnyttja en odlingsyta på bästa sätt kan en ensam planta som får växa naturligt behöva cirka 8 veckors vegetativ fas innan du går in i blomningsfasen. Byter du till blomning tidigare hinner utrymmet inte fyllas ut, och avkastningen blir lägre än vad volymen egentligen kan ge.

Har du två plantor kan du i stället halvera veggtiden och ändå få ett lika effektivt utnyttjande av ytan och en liknande skörd. På samma sätt kan 4 plantor veggas kortare tid och 8 plantor ännu kortare. Kortare veggtid betyder mindre elförbrukning, men mer löpande skötsel.

I slutändan gör fler plantor att den totala tiden i vegetativ fas minskar och att ytan fylls snabbare. Du kan slå om till blomning tidigare, vilket kortar tiden till skörd — men fler plantor innebär också mer tid som går åt till att ta hand om dem.

Blommor överallt

Det är egentligen inte så mystiskt som det kan verka. Kom bara ihåg att de där illaluktande, blomproducerande rackarna faktiskt är växter. De kan vara nyckfulla och ha sina egna egenheter. Testa dig fram och ta reda på vad som funkar för just dig. Ditt odlingsutrymme får sitt eget lilla mikroklimat, som kan skilja sig rejält från det som gav succé på andra sidan jordklotet. Månfas, Jupiters förmörkelse och årstidens skiftningar letar sig till och med in i ett artificiellt odlingsutrymme och gör sin grej. När du väl har finjusterat allt kommer du alltid vinna leken ”mina nugs är större än dina”.