De bortglömda hallucinogena lavarna
När man pratar om naturliga hallucinogener är det ofta magiska svampar, magiska tryfflar eller ayahuasca som dyker upp i tankarna. Men de är långt ifrån de enda alternativen i naturen. Nej, även lavar har en roll att spela.
Lav – det där märkliga, tunna lagret som kan se lite mossigt ut och som växer på stenar, träd och trottoarer – kan vara hallucinogent. Ändå är det något som ofta förbises. En anledning kan vara att den smälter in i omgivningen. Lav är nämligen väldigt vanligt och finns på alla jordens kontinenter, men går ändå ofta obemärkt förbi. Samtidigt är det långt ifrån all lav som är hallucinogen. Trots att den finns nästan överallt är det bara ett fåtal utvalda arter som faktiskt kan skicka dig iväg ordentligt – så du behöver rätt kunskap för att kunna hitta dem.
Vad är lav?
Lavar är egentligen inte en enda typ av organism, utan ett symbiotiskt samspel mellan en svamp och en alg. Var för sig skulle de ha svårt att klara sig i många miljöer, men tillsammans kan de stå emot i princip alla slags förhållanden. Svampen fungerar som en struktur som skyddar, fäster och hjälper algen att hålla kvar fukt, medan algen fotosyntetiserar ljus och producerar näring åt dem båda. Det gör lavar otroligt anpassningsbara och gör att de kan sprida sig lätt.
Vilka lavar är hallucinogena?
Den stora frågan alla ställer sig är: vilka lavar är egentligen hallucinogena, var finns de och hur används de? Först och främst är det viktigt att veta att de flesta uppgifter om psykedliska lavar bygger på anekdoter, vilket gör det svårt att med säkerhet artbestämma många av dem.
En art vi med större trygghet kan säga faktiskt finns är Dictyonema huaorani. Denna lav upptäcktes mycket nyligen i Ecuadors del av Amazonas regnskog och tros vara extremt potent. Den är dessutom så sällsynt att den knappt har använts av lokalbefolkningen på generationer. Forskarna som utforskade området beskrev den till och med som sin ”vita val” – en svårfångad trofé de jagat i åratal utan att egentligen räkna med att hitta. Vid spektralanalys visade det sig att laven innehöll tryptamin, psilocybinsvampar, 5-MeO-DMT, 5-metoxytryptamin (5-MeOT), 5-MeO-NMT och 5-metoxytryptamin (5-MT) – en rejäl cocktail!
Men för oss här i Europa är Ecuadors Amazonas regnskog ett avlägset mål. Ändå är inte allt förlorat. För den som varken har tid, pengar eller tålamod att leta i regnskogarna finns ett betydligt närmare alternativ: på Island sägs det finnas en egen psykedlisk lav – nästan runt hörnet.
Berättelserna om psykedlisk lav på Island är till stor del anekdotiska, men samtidigt väl etablerade. Det som däremot inte är lika klart är vilken art som faktiskt ligger bakom resan. Det finns mängder av vittnesmål på nätet där olika lavnamn nämns, ofta som om de vore samma sak. De tre vanligaste namnen är Collema fuscovirens, Parmotrema menyamyaense och Lichen P. Micheli. Vilket som är rätt är det ingen som med säkerhet kan säga.
Ett av de mest omtalade vittnesmålen om att ”trippa” på den här laven kommer från den isländske författaren Smari Einarsson, som uttryckte det så här:
”Det var den mest intensiva hallucinogena upplevelse jag någonsin haft, och jag har gjort alla resor som finns. […] DMT, peyote … you name it. Vi har dessa magiska svampar här som växer vilt. Jag har ätit dem fler gånger än jag kan räkna. De kommer inte ens i närheten av effekten från de här stenarna.”
Det är förstås inte själva stenarna som ligger utspridda i detta bergiga och vulkaniska landskap som orsakar upplevelsen, utan laven som växer på dem. De lavtäckta stenarna – som kallas ”taking stones” – kokas i vatten för att bli ett te, vilket sägs ha en behaglig, jordig smak. Som citatet antyder kan ruset bli mycket kraftigt, och lokalbor berättar ofta om syner av troll (inte den sorten som finns på internet!).
Det här är bara några av de lavar vi känner till. Det finns en hel värld av psykedliskt liv där ute – vi behöver bara upptäcka den. Lycka till i jakten!
