Blog
Den rogivande örten: Vad hände med kava kava?
4 min

Den rogivande örten: Vad hände med kava kava?

4 min

Kava kava har använts både i sociala sammanhang och som traditionell medicin i tusentals år. Ändå har den under det senaste decenniet nästan bara fått negativ publicitet. Varför blev det så, och vilka risker är egentligen verkliga?

Bland ursprungsbefolkningarna på öarna i södra Stilla havet har Kava Kava använts i tusentals år. Den torkade roten blandas till en alkoholfri dryck som verkar avslappnande, kan höja humöret och sägs även ha afrodisiaka egenskaper. Drycken dricks nästan alltid i sällskap – oavsett om det handlar om en träff efter jobbet eller ett större socialt evenemang. Kort sagt: Kava bidrar till en social och trivsam stund.

Fram till för bara några år sedan var Kava ett av de mest populära örtbaserade kosttillskotten i Europa och USA, och alternativmedicinska behandlare rekommenderade det ofta vid oro, sömnproblem och humörsvängningar. Men 2001 väcktes plötsligt farhågor kring säkerheten, efter rapporter som kopplade Kava till leverskador. I Europa klassades Kava snabbt som en kontrollerad substans och försäljningen stoppades. Förbudets legitimitet har dock ofta ifrågasatts öppet, eftersom inga rapporter om leverskador hade setts före 2001 – och inte heller senare uppföljningsstudier har kunnat slå fast ett tydligt samband. Men innan vi tittar närmare på förbudet, börjar vi med örten i sig.

Historien om Kava

Kavas historia i södra Stilla havet är tätt sammanflätad med sexualitet och sinnlig njutning. Det finns många sägner om hur den upptäcktes bland regionens olika folk, men de flesta kretsar kring någon form av sexuellt möte med växten. Den mest kända berättelsen brukar låta ungefär så här:

För urminnes tider sedan stod två systrar vid kusten på öarna som i dag kallas Vanuatu och sköljde vilda jamsrötter. Utan att de visste om det hade en resenär några dagar tidigare kommit dit med ett särskilt exemplar av kava och gömt det på just den platsen. När systrarna fortsatte att tvätta sina rötter sköt kavan ett nytt skott, som mjukt kittlade den intima delen på en av kvinnorna. Hon blev behagligt överraskad och undrade varifrån den plötsliga upphetsningen kom – och så sägs kavan ha blivit upptäckt. Systrarna undersökte växten, tog den med sig hem, planterade den i sin trädgård och vårdade den i hemlighet under åren som följde.

På den tiden användes ”sämre” vilda kavasorter – sådana som ibland gav glädje och ibland bara lämnade en dov huvudvärk, vilket gjorde vild kava till ett vågspel. När systrarnas kava hade vuxit till sig tog de den till byborna och utropade den till äkta kava: ”Dricker ni den här kavan kommer ni aldrig mer att dricka vild kava. Den här kavan ger er den största njutningen”, sade de.

Det säger sig självt att alla ville prova. En särskilt utvald jungfru från byn fick i uppgift att bereda kavan, som sedan gavs till byns män. Männen överväldigades av en stark njutning och var överens om att detta var kava sådan den ska vara. Därefter tog systrarna sticklingar från originalplantan och fortsatte att odla kava – den kava som än i dag sägs ligga till grund för den som används världen över.

Så vad är det egentligen som är så speciellt?

Även om Kava Kava har använts i tusentals år utan några dokumenterade negativa effekter har nyare rapporter hävdat att kava kan orsaka leversvikt, vilket kopplats till levertoxicitet. Som en följd är kava numera reglerat i flera länder.

De rapporterade leverskadorna brukar förklaras med två huvudorsaker. För det första används traditionellt endast rötterna när drycken bereds. Den övre delen av växten, inklusive bladen, är känd för att vara giftig och används därför aldrig. Trots det har vissa oseriösa säljare, i jakt på högre marginaler, även sålt blad och andra delar och struntat i deras toxicitet. Vissa kava-leverantörer från Fiji har berättat att europeiska företag köpte stora mängder kava-blad och stjälkar som traditionellt inte används. Konsekvensen blev att en ”dålig batch” hamnade i omlopp.

Den andra invändningen gäller själva den tysk-schweiziska studien. I studien analyserades 30 fall med rapporterad kavainducerad levertoxicitet, och örten pekades snabbt ut som skyldig. Men upplägget hade tydliga brister: man tog inte tillräcklig hänsyn till deltagare med hög alkoholkonsumtion eller användning av receptbelagda läkemedel. Alkohol och många läkemedel påverkar levern, och att kombinera dem med kava rekommenderas inte. Det är uppenbart att resonemanget då blir skevt. Vissa menar till och med att det inte främst handlade om dåligt omdöme, utan om ett medvetet val att plocka bort en storsäljande ört från hyllorna. Kava har trots allt visat sig vara effektivt – kanske för effektivt för vissa inflytelserika läkemedelsbolag.

Sammanfattningsvis verkar förbudet mot kava ha vuxit fram ur flera samverkande faktorer. Studien var till att börja med sponsrad av ett läkemedelsföretag, dessutom användes giftiga blad i vissa beredningar, och slutligen kontrollerades inte deltagare med redan existerande leverproblem på ett tillräckligt sätt. Hur bristfälliga resultaten än är användes studien ändå som huvudsaklig motivering för att förbjuda kava i stora delar av Europa.

Så är kava säkert?

Örten har använts på ett säkert sätt i tusentals år utan några rapporter om toxicitet. Endast en enda studie – som uppenbart har stora brister – har ifrågasatt den här säkerhetsprofilen. Om den bereds korrekt och det inte finns någon redan existerande leverskada finns det få belägg för att anta att kava skulle vara osäkert. Som med allt annat kan kava missbrukas och användas oansvarigt. Men när den används rätt och med måtta är kava ett säkert sätt att slappna av och varva ner.

Steven Voser
Steven Voser
Steven Voser är en oberoende cannabisjournalist med över 6 års erfarenhet av att skriva om allt som rör cannabis – från hur man odlar den och hur man bäst njuter av den, till den snabbt växande branschen och den otydliga juridiska spelplanen som omger den.
Forskning Nyheter
Sök i kategorier
eller
Sök