Fakta eller fiktion: Var Walt Disney intresserad av meskalin?

När du tänker på Walt Disney – vad dyker upp först? Barndomsminnen av varma, animerade filmer, en färgstark och gränslös fantasi eller karaktärer som stannar kvar hela livet. För de flesta stämmer allt detta, men det verkar också finnas en annan sida av Walt Disney – en sida som det länge har viskats om, men som aldrig riktigt har bekräftats.

Tittar man tillbaka på de starka karaktärsdesignerna och scenerna i filmer som den älskade “fantasia” är det lätt att tro att någon form av drogbruk har varit inblandat. Jag menar, porslinsdansen med svamparna – om den inte känns som en tydlig blinkning till att ta magiska svampar , då behöver vi nog alla ta oss en ordentlig titt i spegeln. Det har länge spekulerats i att medlemmar av det kreativa teamet använde psykoaktiva substanser – så är det verkligen så långsökt att även Walt själv kan ha testat? Handlar det om hårda fakta, eller om årtionden av hörsägen och visklek?

För att förstå om påståendet kan vara sant måste vi först förstå vad som drev Disney. Han ses ofta som den animerade filmens pionjär och producerade över 650 filmer eller kortfilmer under en karriär som sträckte sig över flera decennier. Han nöjde sig aldrig med status quo; redan 1932 var han en av de första att använda Technicolor när få andra ens ville överväga idén. För honom handlade det om att lära sig något nytt och spännande. Disney hade ständigt blicken framåt och gillade att testa nya saker, så det är kanske inte konstigt att filmer som “Fantasia” ofta beskrivs som före sin tid. Men var det resultatet av ett verkligt visionärt skapande – eller påverkades det av psykoaktiva droger som meskalin? Och kanske ännu mer intressant: hur skulle en naturligt förekommande substans som meskalin, som finns i peyotekaktusen, ens kunna hitta vägen till Walt?

I ett brev av Paul Laffoley, en amerikansk visionär konstnär, hävdade Laffoley att Walt Disney faktiskt hade använt den hallucinogena drogen meskalin. I ett försök att förklara de “konstnärliga implikationerna av animationens nya fält” ordnade Walt en intervju med Josef Albers, som då var konstnärlig ledare vid Black Mountain College. Josef tackade nej till de första försöken och var inte särskilt imponerad av det han uppfattade som Disneys gulliga vision. Walt ändrade då fokus till studenterna för att kunna påverka dem mer direkt och på så vis stärka sina animerade ambitioner. Det var i kontakten med studenterna som han upptäckte att de under sommarloven i Chihuahua i norra Mexiko var flitiga användare av meskalin. Enligt Laffoley blev detta gnistan som gjorde att Walt själv började använda det regelbundet. Det här är förstås en enda persons återgivning, och eftersom Laffoley tyvärr har gått bort finns det ingen möjlighet att följa upp historien vidare.

Kan det istället vara så att det är publikens blick – och tidsandan när filmerna släpptes – som gjort att de kommit att förknippas med psykoaktiva substanser som meskalin? Om vi tar “Fantasia” som exempel: filmen släpptes på bio igen på 1960-talet efter att den inte lyckats locka en vuxen publik vid premiären. Det svängiga 60-talet präglades av nya upplevelser, ofta kopplade till en boom av psykoaktiva droger och de alternativa verkligheter de verkade öppna. Under den här perioden hände det att grupper av nyandliga ungdomar blev höga eller trippade och gick och såg Walt Disneys återutgivningar. Tänk dig en film som så tydligt ligger före sin tid – med klassisk musik i samspel med animerade tolkningar – och att se den under en trip eller påtänd. Det är inte svårt att förstå att man då kan få känslan av att filmen också skapades i samma tillstånd.

Det går inte att förneka att filmer som “Fantasia” och karaktärerna Walt skapade var genuint unika och nyskapande. När den animerade filmen fortfarande var i sin barndom var han banbrytande både i sitt arbetssätt och i hur han byggde berättelser. Men kan vi gå längre och med säkerhet säga att en del av influensen bakom hans verk kom från substanser som meskalin? I det här fallet, tyvärr inte. Även om det finns flera källor som placerar Disney i sammanhang där meskalin kan ha förekommit, och trots spekulationer om att hans kreativa team experimenterade med psykoaktiva droger, finns inget som är riktigt belagt. Till skillnad från i dag, när drogbruk ofta fastnar på kamera och hamnar på sociala medier, fanns ingen sådan möjlighet på Walts tid. Tills vidare får vi helt enkelt njuta av filmerna som de var tänkta att upplevas – oavsett om det är med eller utan påverkan av substanser som meskalin. Men den där svampscenen, alltså…

Adam Parsons

Adam Parsons är professionell cannabisjournalist, copywriter och författare – och har varit en del av Zamnesias team under lång tid. Med uppdraget att bevaka ett brett spektrum av ämnen, från CBD till psykedelika och allt däremellan, skriver Adam blogginlägg och guider samt utforskar ett ständigt växande produktsortiment.

Läs hela biografin