5 myter om San Pedro-kaktusen som avfärdas
San Pedro-kaktusen är en växt som härstammar från Anderna i Sydamerika. Den innehåller meskalin, en psykedelisk substans som även finns i flera andra kaktusarter runt om i Amerika. Med tiden har många myter och föreställningar vuxit fram kring San Pedro-kaktusen.
San Pedro-kaktusen är en växt som har sitt ursprung i Sydamerikas Anderna. Precis som peyote, en av dess nordamerikanska motsvarigheter, innehåller San Pedro meskalin – en psykedelisk alkaloid.
Meskalin är en av världens mest långvarigt använda och mest studerade psykedeliska substanser, och är känd för att ge kraftigt euforiska och empatogena effekter. Den har också rykte om sig att kunna utlösa ”livsförändrande” insikter, djup självrannsakan och hallucinationer.
5 myter om San Pedro-kaktusen som avfärdas
Inte helt oväntat har mängder av myter och rykten fått fäste, tack vare ämnets exotiska ursprung och de hallucinogena effekterna – liksom kaktusarna som producerar det. Här är 5 vanliga myter om San Pedro och meskalin, som vi slår hål på.
1. Den peruanska fackelkaktusen innehåller tio gånger mer meskalin än San Pedro

Arten Echinopsis peruviana (Peruvian torch) har länge omgetts av uppfattningen att den innehåller exponentiellt mycket mer meskalin än Echinopsis pachanoi (San Pedro). Påståendet dök först upp i Adam Gottliebs bok Peyote And Other Psychoactive Cacti från 1977 och har levt kvar sedan dess. Men det finns skäl att tro att Gottlieb framförde det utan att kunna stödja det med någon tydlig evidens – och att han dessutom kan ha förbisett uppgifter som pekar åt motsatt håll.
En studie från 2010 antyder nämligen att det i praktiken kan vara tvärtom. I prov från vävnaden hos Peruvian torch uppmättes 0,24% meskalin räknat på torrvikt, medan vävnad från San Pedro innehöll 4,7% meskalin. Även om halterna varierade mellan enskilda plantor tyder siffrorna på att San Pedro ofta är jämnare och i regel mer potent än Peruvian torch.
2. MESKALIN ÄR BEROENDEFRAMKALLANDE

Även om det behövs mer forskning för att fastställa vilken beroendepotential meskalin faktiskt har, verkar risken vara låg. Det finns inga studier som kopplar meskalinanvändning till vare sig fysiskt eller psykiskt beroende.
Däremot är det välkänt att kroppen kan bygga upp tolerans mot meskalin ganska snabbt; efter en dos tar det ungefär en vecka innan systemet är tillbaka på normalnivå. Det tros också att meskalintolerans kan dämpa effekterna av andra psykedelika, som LSD. När toleransen ökar behöver man därför mer meskalin än tidigare för att uppnå samma effekt. Men tolerans i sig är inte detsamma som beroende.
3. MEZCAL OCH MESKALIN HÄNGER IHOP

Meskalin kallas ibland kort och gott för ”mescal”. Därför är det många som råkar blanda ihop det med ”mezcal”, den mexikanska spritdrycken. Men mezcal görs av agave – inte kaktus – och ger inga psykedeliska effekter. Vissa har även påstått att så kallade mezcalbönor av sorten Sophora secundiflora innehåller meskalin, men det stämmer inte heller. Det tros att ordet ”mescal” från början kan ha använts felaktigt om peyote – men benämningen blev kvar.
4. MESKALIN FINNS SOM MICRODOTS ELLER MIKRODOSER

Ibland påstås meskalin säljas som så kallade ”microdots” eller pyttesmå piller på cirka 1–3 mm. I praktiken är det dock ytterst osannolikt att något i den storleken är äkta meskalin. Skälet är enkelt: en microdot är för liten för att rymma både meskalin och de bindemedel/fyllnadsämnen som behövs för att pressa det till ett piller. Meskalin säljs i stället oftast i större kapslar. Om du har fått en ”meskalin-microdot”, var extra försiktig – risken är ganska stor att det i själva verket rör sig om LSD.
5. De flesta meskalinalkaloiderna finns i kaktusens yttre skinn

Det stämmer att växtens yttre skikt har den högsta koncentrationen av meskalin per gram, men det lagret utgör bara en liten del av kaktusens totala vikt. Anledningen är att den inre vävnaden är betydligt mer omfattande i mängd. Därför menar man att ungefär ⅔ av alkaloiderna faktiskt finns i den inre delen, snarare än i skalet. Myten uppstod när man antog att den ”laddade” ytterhuden också måste innehålla merparten av meskalinet. Myten är härmed avfärdad!
- Teri S. Krebs, & Pål-Ørjan Johansen. (Aug 19, 2013). Psychedelics and Mental Health: A Population Study - https://journals.plos.org
