8.7 out of 10 based on 78036 recensioner
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
Doskalkylator för svamp
Hjälp
USA
4 min
Vad är arvssorter av cannabis?
Landrace-sorter är cannabissorter som är naturligt hemmahörande i specifika delar av världen. Heirloom-sorter, däremot, har flyttats från sin ursprungliga miljö och odlas numera även på andra platser. Läs vidare för att ta reda på vad som gör heirloom-cannabis så unik.
Ordet ”heirloom” syftar på något värdefullt som har gått i arv genom generationer. När det gäller växter används termen ofta om sorter som har förblivit oförändrade i minst flera decennier. De uppskattas för sin genetiska renhet och sin historia – men vad innebär det egentligen när det kommer till cannabis?
Vad är heirloom-cannabis?
I cannabisvärlden är så kallade heirloom-sorter sådana som har funnits i omlopp i generationer. De anses ha rena gener eftersom de aldrig har korsats med andra sorter. I stället har de utvecklats genom naturlig pollinering via vind, djur och även människor.
Precis som med många andra växter har cannabissorters genetik med tiden påverkats och förädlats för att få fram mer specifika egenskaper, som färg, högt THC-innehåll och motståndskraft mot skadedjur. Heirloom-sorter kan ses som föregångarna till dessa nyare, moderna sorter. Därför består heirloom-sorter oftast nästan helt av sativa- eller indica-genetik.
Heirloom vs. landrace-cannabis: de viktiga skillnaderna
Skillnaden mellan heirloom-sorter och landrace-sorter handlar i första hand om var de odlas. Landraces uppstår naturligt i särskilda delar av världen. Precis som heirloom-sorter har landrace-sorter genetik som aldrig har korsats med andra sorter. Därför ses de som ”inhemska” eller ”endemiska” i sina respektive regioner.
Heirloom-cannabis, däremot, odlas från frön som har tagits från sina ursprungsområden och förts till en annan plats för odling. Med andra ord: heirloom-sorter är i grunden landrace-sorter – bara odlade någon annanstans.
Man brukar peka ut fyra geografiska områden som de viktigaste ursprungen för landrace cannabissorter: Sydasien, Afrika, Sydamerika och Centralasien.
Landrace-sorter från Sydasien omfattar bland annat Aceh, Kambodjansk, nepalesisk och – kanske viktigast av allt – thai. Den thailändska landrace-sorten blev särskilt omtalad genom sin användning av amerikanska soldater under Vietnamkriget, och senare av förädlare som ville dra nytta av dess uppiggande effekter.
Afrikanska landrace-sorter är uppskattade för sina kraftfulla sativaeffekter. Hit räknas Durban Poison, Swazi Gold och Red Congolese. Durban Poison betraktas ofta som en av de renaste sativa-sorterna som finns på marknaden i dag.
Centralasiatiska landrace-sorter har sitt ursprung i bergskedjan Hindu Kush som sträcker sig längs gränserna mellan Afghanistan, Pakistan och Kina. Från den här regionen kommer sorter som Hindu Kush, Afghani Kush och ren Afghan. De är välkända för sina tydliga indicaeffekter, sin robusthet i vilt tillstånd och sin förmåga att ge hasch och kief av legendarisk kvalitet.
Det finns också många landrace-sorter som sägs vara inhemska i Sydamerika, även om vissa experter menar att de egentligen var heirloom-sorter som en gång fördes dit, odlades vidare och med tiden kom att betraktas som lokala. Dessa sorter är kända för högt THC-innehåll och ett energiskt rus. Exempel är numera klassiska namn som Acapulco Gold, Colombian Gold och Panama Red.
Var kommer heirloom-cannabissorter ifrån?
Som nämnt tidigare flyttades arvssorter från de områden där de uppstod naturligt, för att odlas i andra delar av världen. Även om mycket av detta brukar kopplas till 1960- och 70-talet, transporterades så kallade landraser till andra regioner långt innan dess.
Resenärer som tog sig från Indien till Amerika och Karibien hade med stor sannolikhet med sig landras-cannabisfrön hem. En teori är att tjänare förde med sig cannabisfrön, tillsammans med andra varor, till sina herrar i Amerika. Samtidigt är den tidiga historien kring arvssorter ganska oklar. Därför tillskrivs en stor del av utvecklingen av arvssorter ofta resenärerna från 1960- och 70-talet.
När hippiesubkulturen slog igenom under den här perioden blev marijuanabruk mer accepterat i väst. Mellan mitten av 1950-talet och 1970-talet etablerades en relativt säker resväg mellan Västeuropa och Sydostasien. Den kom att kallas Hippieleden och gick främst genom Afghanistan, Iran, Pakistan, Indien och Nepal.
Hippieleden sågs som en form av ”alternativ turism”, framför allt eftersom den var enkel och billig. Hippies som följde rutten gjorde det till en grej att samla cannabisfrön från platserna de passerade och ta med dem tillbaka till väst. Faktum är att de blev så framgångsrika med detta att leden också började kallas ”Haschleden”.
Många av dessa frön hamnade till slut hos de legendariska odlarna på Hawaii och i norra Kalifornien. Hawaiis bördiga jord och klimat var perfekta för sorter från ekvatoriella områden som Thailand, Indien och Vietnam. Samtidigt visade sig det något svalare klimatet i norra Kalifornien vara utmärkt för sorter med ursprung i Kush-bergskedjan.
Vad är poängen med cannabisarvssorter?
Den största vinsten med att odla och röka arvegodssorter är att du får uppleva deras oförfalskade genetik.
När det gäller att odla cannabis är de renare generna hos arvegodssorter och landraser ofta betydligt mer stabila i förädlingsarbete och korsningar. Att korsa moderna hybridsorter kan ge oförutsägbara resultat. I stället för en ”50/50”-hybrid av två motsatta sorter är det mycket vanligare att avkomman lutar tydligt åt antingen indica- eller sativa-hållet. Arvegodsfrön tenderar helt enkelt att ge plantor som liknar sina föräldrar betydligt mer än vad hybridfrön gör.
Utöver det har arvegodssorter och landraser ofta en mer naturlig balans mellan olika cannabinoider jämfört med moderna sorter. Det beror på att många moderna sorter har avlats genetiskt för att producera extremt höga THC-nivåer. Det kan i sin tur innebära lägre mängder av andra cannabinoider och terpener som normalt förekommer i plantan, inklusive CBD. Därför ses arvegodssorter och landraser ofta som mer rena och naturliga än dagens moderna hybrider.
