En guide till olika typer av hasch från hela världen

Cannabiskoncentrat som BHO har tagit världen med storm. Men mitt i allt snack om extrakt som shatter, crumble och budder är det lätt att glömma hasch – ett av världens äldsta cannabiskoncentrat. Läs vidare för en fördjupad genomgång av de många olika sorterna hasch från hela världen.

Haschets ursprung

Hasch är ett uråldrigt cannabiskoncentrat som har haft en viktig plats i många olika kulturer. Från Mellanöstern och Himalayas utkanter till små byar i Indien har hasch tillverkats i århundraden – och varje region har satt sin egen prägel på den här eftertraktade produkten.

Först på 1700-talet nådde hasch Europa, där det snart blev populärt bland den litterära och konstnärliga eliten. Mest känt är kanske att hasch var den namngivna drogen i ”Club des Hashischins”, en parisisk mötesplats som lockade författare som Baudelaire och Balzac. I dag står hasch fortfarande stadigt som ett av de mest omtyckta sätten att konsumera cannabis, mycket tack vare sin särskilda smak, sin konsistens och sina effekter.

Olika typer av hasch från hela världen

Även om de flesta typer av hasch har mer gemensamt än vad som skiljer dem åt, bjuder varje variant på en egen känsla och upplevelse. Låt oss titta närmare på de olika sorterna av hasch som du kan hitta i olika länder!

AFGHANSKT HASCH

Cannabis indica har sitt ursprung i Afghanistan och växer vilt i stora delar av landet. Afghaner har odlat och använt cannabis i århundraden. Men haschhandeln i Afghanistan tog verkligen fart under 1960- och 70-talet, när Hippie Trail förde med sig en ström av unga resenärer till regionen. I dag är Afghanistan världens största producent av hasch.

I Afghanistan kallas hasch för chars (inte att förväxla med charas), och tillverkningen är ganska speciell. Först siktas trikomerna bort från torkade cannabisblommor för att få fram kief (lokalt kallat garda). Därefter läggs det på en metallbricka över låg värme och blandas med små mängder hett vatten och/eller te tills massan får en degig konsistens. Degen knådas sedan för hand och ibland till och med med foten tills den blir svart och tjock, nästan som fudge.

Afghani av hög kvalitet säljs ofta med producentens stämpel och är ökänd för sin styrka. Den har också en tydligt kryddig ton och kan vara rejält sträv i halsen. Effekten är tung och nästan narkotisk—en klassisk couch-lock som kan hålla dig fast i soffan i timmar.

CHARAS

Charas är en särskild typ av hasch med ursprung i Indien. Cannabis växer vilt i många delar av Indien, Pakistan och Himalaya, och har en lång och rik historia i regionen. I tusentals år har den använts medicinskt, industriellt och i andliga sammanhang.

Det som skiljer charas från andra sorters hasch är att det görs av levande cannabis. För att framställa charas rullar man färska blommor mellan handflatorna. Med tiden bygger hartset från blommorna upp ett tjockt, brunt lager på handflator och fingrar, som sedan skrapas av och formas till små bollar.

Resultatet blir ett mjukt, krämigt hasch som är mycket mörkt på utsidan och ljusare brunt eller grönaktigt på insidan. Charas har också en tydlig doft och smak som är rejält kryddig. Det är ofta ganska starkt och tenderar att ge ett intensivt, kroppsligt rus som kännetecknas av djup fysisk avslappning.

KASHMIRI-HASCH

Kashmir är den nordligaste delen av den indiska subkontinenten och är välkänt för sitt hasch och sitt opium. Det finns inte särskilt mycket information om kashmirihasch, men man tror att tillverkningen påminner om den för charas. Skillnaden är att den brukar vara betydligt mer aromatisk, kryddigare och ge en aning strävare rök. Den är ofta också starkare och tenderar att ge ett tydligt kroppsrus.

LIBANESISKT HASCH

Libanon har en lång och rik historia av hasch. I dag producerar landet enorma mängder, och den årliga exporten uppskattas vara värd över 200 miljoner dollar. Faktum är att det internationella konsultbolaget McKinsey & Co. har rekommenderat den libanesiska regeringen att legalisera cannabis som ett sätt att stärka den lokala ekonomin.

Merparten av cannabisen i Libanon odlas i Bekaadalen. Plantorna får ofta torka ute på öppna fält innan de skördas, och materialet får då en gul, brun eller rödaktig ton.

När plantmaterialet har torkat siktas blommorna för att få fram kief, som sedan pressas – ungefär som i Marocko (se nedan). Resultatet blir tjocka, spröda plattor av hasch i gul eller röd färg (som säljs som gul respektive röd libanes).

Träsiktlåda

119

199,00 kr

Träsiktlåda

(119)

199,00 kr

Libanesiskt hasch har en tydligt kryddig doft, är mycket kraftfullt och kan ge en ganska rivig rök. Gul libanes – som man tror görs av yngre plantor – brukar ge ett något mer “cerebralt” rus, medan röd libanes (från äldre plantor) ofta upplevs som mer narkotisk och tung.

MANALI-HASCH

Manali är en av Indiens äldsta byar och är vida omtalad för sitt hasch. Byn ligger i Kullu-distriktet och har ett eget språk, som sägs vara en blandning av tibetanska och sanskrit. Att odla och bearbeta cannabis är en av de viktigaste inkomstkällorna för byns cirka 100 invånare.

Haschet som framställs i Manali kallas Manali Cream och räknas som en delikatess i hela Indien – och även utomlands. I Amsterdam kan Manali Cream till exempel kosta allt från 20 till 30 euro.

Manali Cream görs på samma sätt som charas: man gnider färska cannabisblommor mellan handflatorna så att ett tjockt lager harts bildas. Resultatet blir ett svart hasch som är mjukt när det är nygjort och som hårdnar med tiden. Smak och doft påminner starkt om färska cannabisblommor. Precis som charas är detta ett milt hasch som ger en len, välsmakande rök – utan den kryddighet som ofta finns i afghanska eller libanesiska sorter.

MAROCKANSKT HASCH

Cannabis har odlats i Marocko i århundraden och tros ha kommit till området någon gång mellan år 640 och 710 e.Kr. På 1700-talet började den norra Rif-regionen sticka ut som ett av landets viktigaste områden för cannabisproduktion.

I dag är Marocko särskilt känt för sitt hasch, som framställs genom att man slår torkade cannabisgrenar över fina siktar för att separera trikomerna och få fram kief. Därefter värms och pressas kiefen om och om igen till kompakta block.

Det färdiga haschet kan variera i färg, från mörkgrönt till brunt, beroende på växternas ålder och hur länge de fått torka. Även konsistensen skiljer sig: marockanskt “brick hash” är ofta hårt och sprött, nästan som choklad. Marockanskt pollenhasch är däremot betydligt mjukare och påminner mer om marsipan.

Marockanskt hasch av god kvalitet är mycket aromatiskt och mjukt i smaken, utan de kryddiga dofter och toner som kännetecknar hasch från andra länder. Det ger oftast ett behagligt, upplyftande rus och har generellt sett ganska milda halter av THC.

NEPALESISKT HASCH

Nepal är en vacker region som ligger inbäddad bland Himalaya. Precis som i Indien, Afghanistan och andra delar av området växer cannabis naturligt här, och växten har länge haft en viktig plats i den lokala kulturen.

Hash i Nepal tillverkas på liknande sätt som charas och rullas till stora bollar som säljs som ”temple balls”. Skillnaden är att nepaleser enligt många använder torkade blommor i stället för färska. Med tiden samlas den kåda som byggs upp på händerna och rullas till bollar med en mycket karakteristisk, glänsande yta.

Nepalesiskt hash är klibbigt och krämigt med en skarp, kryddig arom. Jämfört med afghanskt hash ger det en extra mjuk rök och bjuder på en stor, kraftfull smak. Nepalese Hash är mycket potent och ger ett rejält kroppsrus. Precis som Manali Cream är nepalesiskt temple hash en delikatess på Amsterdams coffeeshops.

PAKISTANSKT HASH

Även om hasch är olagligt i Pakistan tillverkas det och finns lätt att få tag på i landets norra stamområden. Hasch har länge varit en del av den pakistanska kulturen, och kvaliteten på pakistanskt hasch kan vara riktigt hög.

I norra Pakistan kallar lokalbefolkningen hasch av toppkvalitet för Awal Namber Garda (”dammet av högsta klass”). Tillverkningsprocessen liknar den som används i Afghanistan: mogna cannabisplantor torkas, siktas för att skapa kief och pressas sedan och värms till tjocka, svarta haschplattor. Vissa låter dock haschet mogna i minst tre månader i getskinn eller fårskinn för att fördjupa smaken och öka styrkan i slutprodukten.

Pakistanskt hasch är svart, har en tydligt kryddig doft och är känt för att vara rejält strävt i halsen. Ruset är mycket kraftfullt, långvarigt och narkotiskt – och kan lämna dig fast i soffan i timmar.

TURKISKT HASCH

Turkiet producerar också hasch av riktigt fin kvalitet. Även om cannabis är olagligt i landet är odling och framställning tillåten i många provinser för medicinska ändamål och/eller forskning.

Turkiskt hasch framställs på ett liknande sätt som afghanskt, pakistanskt eller marockanskt hasch: stora mängder kief pressas och värms samman till stora, svarta block. När pressningen görs rätt blir turkiskt hasch stenhårt och sprött. Doften drar lätt åt kryddigt, och röken upplevs som mjuk och len.

Turkiskt hasch brukar ha en relativt mild styrka och ger ett mer särpräglat, cerebralt rus snarare än den tunga kroppsliga “stone” som många förknippar med hasch. Det kan bero på att det ofta tillverkas av yngre plantor.

Steven Voser

Steven Voser är en oberoende cannabisjournalist med över 6 års erfarenhet av att skriva om allt som rör cannabis – från hur man odlar den och hur man bäst njuter av den, till den snabbt växande branschen och den otydliga juridiska spelplanen som omger den.

Läs hela biografin