Recirkulerande vs. dränera till avfall

Det finns dussintals olika principer för odla cannabis, hundratals unika metoder och kanske till och med tusentals varierande odlingssystem. Var och en är skapad för att lösa ett problem, förenkla din vardag eller helt enkelt ge mer för pengarna.

När det gäller att vattna dina plantor kan alla kombinationer och varianter i praktiken kokas ner till två huvudprinciper. Båda har sina för- och nackdelar. Dessutom kan det som är en fördel för en odlare vara en nackdel för en annan – beroende på förutsättningarna.

Det finns egentligen bara två sätt att vattna dina plantor: antingen använder du ett recirkulerande system, eller så kör du enligt principen ”drain-to-waste” (dränering till avlopp).

Vad betyder de här begreppen?

Enkelt uttryckt innebär drain-to-waste att du vattnar dina plantor tills cirka 15–20% av volymen börjar rinna igenom och lämnar odlingsmediet som avrinning. Det vattnet slängs helt och hållet.

I ett recirkulerande system samlas avrinningen upp och används för att ge näring åt andra plantor. Det låter rätt okomplicerat, men kom ihåg att plantor både tar upp näringsämnen när de matas och samtidigt utsöndrar oönskade mineraler och organiskt material.

Båda metoderna har många för- och nackdelar, och det är i slutändan din erfarenhet och din vardag som avgör vad som passar bäst. Fråga vilken erfaren odlare som helst, så får du höra hur många olika system och upplägg de har testat genom åren.

Recirkulerande näring är inte samma sak som hydroponik. Och drain-to-waste är inte per automatik ekologisk. Faktum är att akvaponik är ett typexempel på en ekologisk, recirkulerande hydro-setup. Samtidigt använder vissa av dagens mest odlingsintensiva och tekniskt avancerade hydroponiska anläggningar uteslutande drain-to-waste – till exempel vid snabbväxande baljväxter, mikrogrönt eller intensiv produktion av fodergrödor för betesdrift.

De viktigaste sakerna att väga in för respektive metod är odlingsmiljön och hur väl arten klarar av för- och nackdelarna med upplägget.

VILKEN ÄR BÄST?

Den bästa att svara på den här frågan är egentligen Moder Natur. Men har du någon gång sett en isolerad damm utan tydligt in- eller utflöde av vatten, som ändå sjuder av liv – då tittar du i praktiken på ett naturligt, återcirkulerande system.

Det finns inget ”bästa” val, bara olika metoder som passar artens behov, platsens förutsättningar och odlarens mål och kunskapsnivå.

Cannabis är en magisk växt. En av dess styrkor är hur imponerande den kan anpassa sig till extrema miljöer och förhållanden. Den tål både torka och att stå för blött, och är dessutom tålig mot skadedjur och patogener. Det gör weed till en perfekt kandidat för att prestera riktigt bra oavsett vilket bevattningssystem du väljer. Cannabis har knappast fått smeknamnet ”weed” utan anledning, eller hur?

Vilka är fördelarna?

Den klassiska metoden är utan tvekan drain-to-waste. Det är också det de flesta ser framför sig när man pratar om att vattna växter eller jordbruk på friland. Samtidigt har den sin tydliga plats även i högteknologiska växthus.

Du vattnar dina plantor tills det börjar rinna ut överskott, vilket gör att du verkligen genomvattnar substratet och ger rötterna en enhetlig tillförsel. Näringslösningen blandas färsk inför varje vattning, och om du använder kemisk gödning hjälper drain-to-waste dessutom till att undvika att salter byggs upp i odlingsmediet. Varje vattning fungerar i praktiken som en liten genomsköljning.

Med den här tekniken är näringen alltid fräsch och vattnet väl syresatt. Det är också smidigt att använda organisk gödning, eftersom du oftast inte behöver ha en näringsreservoar där lösningen står stilla i en vecka eller två. Du kan blanda en dos för alla plantor – eller vid behov justera NPK- och mikronäringsprofilen för enskilda individer, oavsett om det handlar om att experimentera eller åtgärda en brist.

I recirkulerande system kan du inte använda organiska näringsämnen för att odla cannabis. Det är i praktiken ett recept på problem. I teorin går det, men i verkligheten blir det lätt en hygienisk mardröm med risk för patogener. Tyvärr presterar inte heller akvaponik tillräckligt bra för att verkligen få blommorna att svälla.

Med recirkulerande system blandar du i stället en enda näringslösning för hela odlingen i en dedikerad reservoar. Den större vattenvolymen ger ett stabilare pH och en jämnare kemisk sammansättning, vilket gör att du kan köra ett stort antal plantor samtidigt. Om allt fungerar som det ska sparar du ungefär 15–20% på vatten- och näringskostnader. Dessutom kräver systemen generellt mindre arbetskrävande daglig skötsel. Faktum är att om du inte ser några varningssignaler och reservoaren håller sig stabil, blir det i stort sett en ”hands-off”-lösning med minimalt underhåll.

Vilka är nackdelarna?

Med drain-to-waste vattnar du antingen för hand eller med ett automatiserat bevattningssystem. Väljer du det senare blir du snabbt begränsad av hur många plantor du kan köra från en och samma reservoar. Anledningen är att varje planta behöver sin egen matningsslang – och ju längre slangdragningarna är, desto mer tappar systemet i precision. Resultatet blir lätt ojämn vattning, och skillnaderna blir ofta större ju mer systemet byggs ut.

En kostnadsökning på 15–20% kan snabbt få kalkylen att spricka om skörden inte ökar i samma takt. I vissa jurisdiktioner är det dessutom olagligt att släppa ut gödselblandat vatten i avloppssystemet, vilket kan kräva en separat vattenreningslösning eller att du anlitar någon för bortforsling. Kör du med organiska näringsämnen behöver du också göra noggranna dagliga kontroller för att säkerställa att inga rör eller slangar täpps igen. Bara några få stopp under en dag kan bli ett rejält problem.

Med recirkulerande bevattning kan du inte finjustera näringen för en enskild planta; det enda verkliga sättet är att separera den från resten. En annan tydlig risk är att om en planta blir sjuk kan smittan spridas genom systemet och nå hela gruppen långt innan de första symptomen ens syns.

När plantorna tar upp näring rubbas nivåerna i lösningen, vilket gör att blandningen gradvis blir obalanserad. För att återställa rätt värden krävs ofta labbutrustning och kunskap för att analysera innehållet och räkna ut exakt vad som behöver tillsättas för att behålla optimala NPK- och mikronäringsnivåer. På sikt kan recirkulation bli mer kostnadseffektivt än den nämnda förlusten på 15–20%, men investeringen i mät- och labbutrustning kan avskräcka många.

Ska jag välja recirkulation eller drain-to-waste?

Om du läser det här är chansen stor att du klarar dig bättre med drain-to-waste. Recirkulerande system kräver en del kunskap inom områden där drain-to-waste fungerar som en perfekt läromästare.

Allt från att lära dig läsa av plantorna och förstå näringsbrister, till att finjustera rätt näringsnivåer för en specifik sort och hantera flera plantor samtidigt—vår rekommendation är att göra inlärningskurvan mjukare på vägen mot att bli en riktigt vass odlare.

När du väl har nått en nivå där du kan en viss sort utan och innan, har en stabil klonlinje och en odling som rullar på helt friktionsfritt, då är det läge att ta nästa steg och gå över till recirkulerande system.

Avslutande tankar

Om du får till det på rätt sätt kommer du att älska både den extra fritiden och de 15–20% i besparingar som recirkulerande bevattning kan ge. Men om något går fel kan det gå fel väldigt snabbt. Där är drain-to-waste betydligt mer förlåtande.

Inom modern högpresterande hydroponik har man sett att vegetativa växter, som ofta har mycket korta livscykler, fungerar exceptionellt bra i recirkulerande system. Snabbare skördecykler och den smidigare driften med recirkulation är helt klart ett plus.

Fruktbärande växter som tomater och cannabis presterar också väldigt bra med recirkulation, men i början äts den extra besparingen ofta upp av kostnader för analysutrustning och personal. Sanningen är att på lång sikt (och på papper) framstår recirkulation ofta som den bättre lösningen.

I praktiken kan riskerna ändå väga tyngre än de möjliga vinsterna. Samtidigt upplever medelstora cannabisodlingar ofta att R-DWC (recirkulerande deep water culture) ger den bästa balansen mellan arbetsinsats, risk och utdelning. Så, är det värt besväret? Det är en fråga som bara du kan svara på.

Adam Parsons

Adam Parsons är professionell cannabisjournalist, copywriter och författare – och har varit en del av Zamnesias team under lång tid. Med uppdraget att bevaka ett brett spektrum av ämnen, från CBD till psykedelika och allt däremellan, skriver Adam blogginlägg och guider samt utforskar ett ständigt växande produktsortiment.

Läs hela biografin