Svampen – vår utomjordiska vän från yttre rymden?

Magiska svampar kan skjuta iväg medvetandet rakt ut i rymden, låta oss ana universums maskineri och få oss att se livet långt bortom de vardagliga ramar vi vanligtvis håller oss inom här på jorden. Och tydligen menar vissa teoretiker, filosofer och forskare att det kanske inte stannar vid den psykedeliska upplevelsen – i teorin skulle svampsporer faktiskt kunna färdas genom rymden!

Det är en svindlande tanke. Att svampar skulle kunna vara en form av utomjordiskt liv. Men innan du avfärdar idén helt, kika på några av grundprinciperna bakom teorin. Även om den skulle visa sig vara fel är det en vacker och fascinerande föreställning – perfekt för att sätta igång diskussioner och nyfiken utforskning nästa gång du är bäng. Kärnidén formulerades av den briljante psykedeliske filosofen och psyktonauten Terence McKenna, och kan sammanfattas ungefär så här.

Som nästan ingen annan livsform på vår planet är svampsporer nära nog skräddarsydda för rymdresor. De kan överleva extremt vakuum och vansinnigt låga temperaturer; sporkapseln består av ett av naturens mest elektrontäta material – så tätt att McKenna liknar det vid metall. På den här nästan metalliska ytan kan det till och med uppstå globala strömmar när en spore svävar i luften, vilket i sin tur kan fungera som ett slags skydd som stöter bort rymdens brutala strålning. Tanken att något kan ha utvecklats till att vara så perfekt lämpat för att utforska universum är smått mindblowing.

Men varför?

Så kanske svampar faktiskt kommer från en annan del av galaxen. Om sporer färdas genom rymden i en takt som är typisk för stjärnmaterial skulle de kunna ta sig från ena sidan av galaxen till den andra på under 400 00 år vilket, i det stora hela, inte är särskilt lång tid. Men varför? Om teorin stämmer, är det bara en slump att de råkar resa genom rymden? Vad är syftet, och varför skulle de ha utvecklats för att klara det? Handlar det bara om spridning eller finns det något mer? Teorin väcker många frågor.

För att på något sätt försöka förklara det tar McKenna resonemanget ett steg längre. Han använder möjligheten att det finns en extremt avancerad civilisation som exempel. Om en civilisation är tillräckligt utvecklad är chansen stor att deras begrepp och förståelse av verkligheten vida överträffar vår. Och om de dessutom vore så avancerade att de kunde förändra sin egen genetiska struktur, skulle det kunna finnas goda skäl att förändras/utvecklas till en svamp. Svampar är mycket tåliga, icke-invasiva, i praktiken odödliga, rika på signalsubstanser och kapabla att överleva i rymdmiljö. Det vore ett perfekt sätt att utforska och kolonisera galaxen. Dessutom: när svampar etablerar sig skapar de ett underjordiskt neuralt nätverk av mycel som påfallande mycket liknar nervnätverken i den mänskliga hjärnan. Även om tanken på att vara en svamp kanske inte låter lockande, kan det vara ett sätt att existera som ligger bortom våra ramar för förståelse. Sedan behöver man också ta med i beräkningen att svampar innehåller det enda 4-fosforylerade ämnet som förekommer i naturen (psilocybin, 4-po-dmt). McKenna menar att om det någonsin funnits ett slags ngeravtryck från en utomjordisk livsform, så är det detta. Och då har man dessutom inte ens räknat in att sådana ämnen, när de intas, kan förmedla en känsla av enhet och förståelse av universum som inte upplevs på samma sätt någon annanstans.

Att acceptera teorin att svampar kommer från yttre rymden är ett stort intellektuellt språng, men den har ändå en viss tyngd. Vi gillar den, och tycker att den tillför något extra till hela upplevelsen av magiska svampar. Om inte annat sätter den i gång en sund filosofisk debatt och det är aldrig fel i ett samhälle som vill föra den intellektuella förståelsen framåt.

Steven Voser

Steven Voser är en oberoende cannabisjournalist med över 6 års erfarenhet av att skriva om allt som rör cannabis – från hur man odlar den och hur man bäst njuter av den, till den snabbt växande branschen och den otydliga juridiska spelplanen som omger den.

Läs hela biografin