MDMA-käkspänning: vad det är och hur du får det att sluta

Välkomna, klassen, till rave-medicin 101. Dagens ämnen är trismus, bruxism, xerostomi och karies. Innan du börjar tänka ”Vad har Storbritanniens EU-utträde och astrologi med rave att göra?” – så är det bara finare ord för ”torr mun” och ”käkspänning”. Om du råkar vara 12, eller en nordkorean som precis fått tillgång till internet, kanske du undrar: ”Vänta, vad har torr mun och käkspänning med rave att göra? Och vad sjutton är ett ’rave’ egentligen?” Fortsätt läsa så lär du dig ett och annat om att festa – och att göra det på ett mer ansvarsfullt sätt.

Molly gillar att dansa

Ravekulturen har varit ett socialt fenomen i drygt 30 år. Redan på 1980-talet föddes en musikgenre i USA: house. När musiken fick fart och började spridas över Atlanten växte också rave-subkulturen (eller snarare motkulturen) fram, steg för steg. Under 90-talet spreds elektronisk dansmusik över hela Europa, och som en trogen hund som själv valt sin ägare har MDMA följt scenen tätt sedan dess.

3,4-metylendioximetamfetamin, mer känt som ecstasy, har funnits länge. Ämnet upptäcktes redan 1914 av det tyska läkemedelsföretaget Merck. Det patenterades, men mellan upptäckten och 1960-talet finns det förvånansvärt få omnämnanden av substansen. Någonstans under hippie-erans glansdagar återupptäcktes det av Alexander Shulgin. Även om det under en kort period användes inom psykoterapi, tog populariteten inte fart på allvar förrän det började cirkulera på gatan under 70- och 80-talet.

Tydligen passade MDMA:s effekter perfekt med det som festare förväntade sig av en riktigt bra kväll. Särskilt den nästan tvångsmässiga lusten att dansa, tillsammans med en stark känsla av öppenhet och samhörighet med omgivningen, var det som vann över den unga publiken. Hur det än ligger till är det väldigt troligt att MDMA både formade och drev rave-scenen till det den är i dag. Och även om det kan låta rätt underhållande att ”lida” av ett omättligt behov av att dansa och krama folk, finns det en annan bieffekt som varken är lika populär eller eftertraktad—och det är käkspänning och att bita ihop.

KÄKKNÄCKAREN

När MDMA väl är intaget sätter det i gång kroppens endokrina system, som börjar frigöra olika signalämnen och hormoner. Bland dessa finns serotonin, som står för eufori, välmående och glädje, och i mindre grad även dopamin, noradrenalin och andra stressrelaterade signalsubstanser. Det är oftast de sistnämnda som kopplas till ofrivillig käkspänning och tandpressning, även om det är omdiskuterat om de ensamma förklarar fenomenet. Fråga vilken rutinerad raver som helst om dagen efter festen, så får du sannolikt höra om en ömmande käke, såriga insidor av kinderna och en öm tunga—precis efter att hon berättat om känslan av total tomhet och att livet saknar mening.

Går det då att slippa den här oönskade känslan? Som tur är: ja. Men det finns ingen enkel ”plåsterlösning”. Många som festar och gillar molly har upplevt problemet, men långt ifrån alla. Det kan bero på flera saker, främst skillnader i dosering och hur mycket magnesium kroppen har i lager.

Magnesiumbrist är inte alltid lätt att upptäcka, men däremot ganska lätt att hamna i—särskilt med den kost som många i västvärlden äter. Exempel på magnesiumrika livsmedel är mandlar, pumpafrön, cashewnötter, spenat, svarta bönor, sesamfrön, avokado, mörk choklad och bananer. Bara genom att skumma listan ser du att det inte är något som alla får i sig varje dag. Samtidigt finns det sådant som kan sänka magnesiumnivåerna i kroppen, till exempel livsmedel med mycket raffinerat socker (läsk och godis), koffeinhaltiga drycker och alkohol. Allt detta kan göra att kroppen utsöndrar extra magnesium—även när du egentligen inte har något överskott.

Magnesium är ett livsviktigt mineral. Det påverkar humöret, matsmältningen och bidrar till att nervsystemet fungerar som det ska—och det är just nervsystemet som är centralt för att minska risken för käkkramp och ”lockjaw”. Magnesium handlar alltså inte bara om att undvika ett specifikt festproblem: att ligga lågt kan även ge sämre minne, trötthet, generella muskelkramper och i vissa fall bidra till oro, ångest och nedstämdhet.

Du märker det på hur jag använder käken: jag är en rullande man, ingen tid att prata

Bruxism är den lite finare medicinska termen för det som många bara kallar käklås eller tandgnissling. Käkmusklerna kan börja krampa, och man får ett omedvetet behov av att pressa ihop munnen – spänna käken och gnissla tänder. Som vi nämnde tidigare är det också vanligare att drabbas av bruxism på MDMA om man har magnesiumbrist. Det leder till en självklar tanke: ta magnesiumtillskott. Men det är inte riktigt så enkelt.

Magnesiumtillskott är absolut ett steg i rätt riktning, men det spelar stor roll hur du tar det – och vilken form av magnesium du väljer. Att slänga i sig en dos samma dag som du tänker gå ut och festa med Molly ger sällan någon märkbar effekt. Tillskott behöver tas mer systematiskt, alltså som en rutin. Om du funderar på detta är det något du bör prata med en läkare om. Extra magnesium räknas i regel inte som farligt, men det är alltid klokt att stämma av bästa praxis med vården. En tumregel är att ta det varje kväll innan du går och lägger dig.

Magnesium som kosttillskott finns i många olika former, och de kan ge väldigt olika resultat – vissa knappt något alls, andra kan ge oönskade bieffekter som lös mage. Heh … lös mage. Det MDMA-användare framför allt vill ha är en variant med hög biotillgänglighet, alltså som kroppen tar upp riktigt bra.

visa natural 5-htp

Magnesiumglycinat och magnesiumlysinat passar bra in i den kategorin. De här tillskotten består av magnesium som är kelaterat till en molekyl av en essentiell aminosyra – glycin respektive lysin. Kelaterat magnesium betyder att magnesiumet har bildat en kemisk bindning till en (oftast) organisk förening med en så kallad ligand. Exakt vad en ligand är spelar mindre roll här. Det viktiga är att välja någon av typerna ovan, eftersom de inte bara ger kroppen lättupptagligt magnesium utan även extra aminosyror som kan ha lugnande och antivirala egenskaper.

Andra magnesiumformer som kan fungera som alternativ är magnesiumklorid, -sulfat, -malat och -taurat. De kan också bidra med stöd för hjärta och matsmältning. Biotillgängligheten varierar, men de kan vara mycket bra – och i vissa fall utmärkta – ersättare. Undvik magnesiumjästkelat, magnesiumaspartat, magnesiumpidolat, magnesiumhydroxid, magnesiumoxid, magnesiumglycerofosfat och magnesiumlaktat, eftersom de tas upp mycket dåligt av kroppen.

Magnesium är utan tvekan det mest hälsosamma sättet att ta sig an problemet, men det finns även andra praktiska lösningar. Att tugga tuggummi, använda en tuggleksak eller till och med en napp kan avlasta och minska stressen i munnen. Att fylla på med extra vitaminer är ofta en bra idé, och det är viktigt att hålla sig hydrerad. Men ha koll på hur mycket vatten du dricker: ecstasy kan öka utsöndringen av ett antidiuretiskt hormon som kallas ADH och samtidigt höja kroppstemperaturen. Lägg till varma klubbar, så är det lätt att råka dricka för mycket. Det kan i värsta fall innebära risk för njursvikt.

Det finns också en teknik där du trycker tungan mot insidan av de främre, övre tänderna. Det kan hjälpa dig att öppna munnen lättare om det är där det låser sig. Nackdelen är att tungan kan få ta en del stryk.

Och om inget annat funkar … ja, då får du väl helt enkelt prova att ta lite mindre, ditt giriga djur.

Ignorera det inte

Det kan kännas som att en tillfällig "låst käke" eller käkspänning är en småsak jämfört med exempelvis lever- eller njursvikt – som också kan vara möjliga biverkningar av MDMA. Och visst, första gången blir det lätt en rolig festgrej att skratta åt med kompisarna. Men om du tar MDMA regelbundet och låter tandgnissling/käkskakningar fortsätta utan att göra något åt det kan det i längden ge ordentliga problem för tänderna. Ännu värre är att behandlingen kan krångla eftersom MDMA inte alltid funkar bra ihop med adrenalinbaserade bedövningsmedel (epinefrin) och vissa läkemedel som används vid överansträngda käkmuskler. Karies kan uppstå och tänder kan spricka.

Så festa smart – och se till att få i dig dina Mg-tillskott.

Adam Parsons

Adam Parsons är professionell cannabisjournalist, copywriter och författare – och har varit en del av Zamnesias team under lång tid. Med uppdraget att bevaka ett brett spektrum av ämnen, från CBD till psykedelika och allt däremellan, skriver Adam blogginlägg och guider samt utforskar ett ständigt växande produktsortiment.

Läs hela biografin