Vad är en schaman?

Personer som ser sig själva som schamaner – eller som av andra betraktas som det – finns i många olika kulturer. Ändå är det svårt att säga exakt vad en schaman egentligen är. Det råder ingen enighet om vad begreppet betyder, inte ens bland dem som använder det om sig själva. Vissa kopplar det till förändrade medvetandetillstånd, andra till kontakt med andar, och somliga menar att ordet bör reserveras för vissa kulturer i Asien samt norra Europa.

Vi har inte svar på allt, men i den här artikeln vill vi ge en översikt över begreppen schaman och schamanism, och samtidigt skrapa lite på ytan av deras fascinerande historia.

Vad är en schaman?

Begreppet schaman – och själva utövandet av schamanism – är svårfångat. Beroende på vem du frågar kan ordet betyda olika saker och kopplas till olika folk och traditioner. Trots att det används flitigt verkar ingen riktigt vara överens om vad en schaman faktiskt är.

Även om den här beskrivningen ofta kritiseras som alltför bred brukar en schaman i regel förstås som någon som försätter sig i trans och därifrån sägs kunna kommunicera med, och påverka, både välvilliga och illvilliga andeväsen. Transen kan framkallas med musik, dans, psykoaktiva substanser – eller en kombination av alla tre.

Man har till exempel menat att evenkerna (Evenki) hade schamaner som kunde ”lösgöra” sin ande från kroppen och färdas i andevärlden. Den här kontakten med det andliga sker oftast för att hjälpa den lokala gemenskap som schamanen tillhör. I vissa sammanhang ses schamaner också som helare eller någon form av vishetsbärare.

Thomas Downson lyfter tre gemensamma drag som ofta återkommer hos dem som betraktas som schamaner:

• Utövarna förändrar medvetandet på ett återkommande sätt
• Denna medvetandeförändring räknas av gemenskapen som en viktig rituell praktik
• Kunskap om praktiken är kontrollerad och inte fritt tillgänglig

Du kanske lägger märke till att den här definitionen inte säger något om andar, och inte heller försöker knyta traditionen till en specifik kultur eller plats. Det gör begreppet lättare att generalisera, men samtidigt urvattnar det innebörden och riskerar att förbise de faktiska praktikerna hos de människor som först kom att kallas schamaner – och som termen möjligen också härstammar från.

Vad är schamanism?

Shamanism är också ett begrepp som är svårt att ringa in och som ofta används lite slarvigt. Ofta är det dessutom ett ord som klistras på olika grupper av utomstående, och därför har termen kritiserats för sina koloniala undertoner.

För att förstå shamanism bättre behöver vi titta på var ordet kommer ifrån—och det är i sig långt ifrån okomplicerat. Även om ursprunget är oklart menar många att det främst härrör från tungusiska språk, särskilt dialekter som talas av Sym-evenkerna, eller från manchuspråket. Det ursprungliga ordet tros ha varit ”samān”, där prefixet ”sa–” kan betyda ”att veta”. Men även om detta är den vanligaste teorin är den inte helt säkerställd.

Det är också möjligt att samān i sin tur kommer från sanskritordet ”śramaṇa”, som syftar på en kringvandrande munk eller helig person. Den här teorin lyftes bland annat fram av Mircea Eliade, men avfärdas av andra forskare.

Oavsett etymologi användes ”shamanism”, i sin moderna betydelse, först av ryska intellektuella och kolonialister för att beskriva ursprungsbefolkningars praktiker i Sibirien. Ibland beskrivs shamanism som en religion där utövare tror på en form av animism—idén att naturen är fylld av andar. Men shamanism är inte en religion på det sätt många föreställer sig. Även om en kultur kan kalla sig ”shamanisk” (eller beskrivas så av andra) finns det ingen enhetlig shamanism som praktiseras överallt; varje ”shamanisk” kultur har sina egna traditioner, ritualer och föreställningar.

Trots att begreppet shamanism har sitt tydligaste fäste i Sibirien tänker många i Europa och Nordamerika i stället på Sydamerikas djungler och ayahuascaritualer när de hör ordet. Det visar ett av termens största problem: att den fungerar som ett paraplybegrepp som utomstående applicerar på ursprungsfolkens kulturer och praktiker—även när de skiljs åt av hav och hela kontinenter.

Var kan man hitta shamaner?

Det väcker frågan: var kan man hitta schamaner? Beroende på hur du definierar begreppet finns de i princip i alla världens hörn. Om du däremot vill vara mer strikt blir det snarare begränsat till delar av Asien, som Sibirien och Mongoliet.

Som du ser avgör alltså hur brett eller snävt du väljer att definiera en schaman också var du kan hitta dem. En sak är dock viktig att ha i åtanke: vi bör inte kalla människor schamaner om de inte själva använder den benämningen. Ofta sätter man lättvindigt etiketten ”schamaniskt” på andra kulturer utan särskilt god förståelse för vad ordet faktiskt innebär – ibland inte ens utifrån hur man själv använder det.

Schamanism togs upp som ett begrepp inom antropologin och började användas ganska generellt: först om Sibirien och andra delar av Asien, sedan om Nordamerika och därefter om Sydamerika. Där kopplas schamaner ofta samman med växter och ämnen som salvia divinorum, meskalinhaltiga kaktusar samt DMT-innehållande växter och amfibier. Även om ordet ibland kan tänjas väl långt är det värt att notera att ursprungskulturerna i Nordamerika och norra Asien delar flera likheter. Även om vi ofta tänker på dessa platser som helt skilda världar binds de i själva verket ihop av frusna hav under vintermånaderna, och människor har rört sig mellan dem till fots och med släde långt innan europeiska kolonisatörer nådde Amerikas kuster.

Ett användbart begrepp som ofta passar bättre i en modern kontext är ”neoschamanism”. Neoschamanism syftar på en rad praktiker kopplade till New Age-spiritualitet som har liten eller ingen koppling till ”traditionella” schamanistiska traditioner. Neoschamaner kan använda transtillstånd eller psykedeliska droger för att komma i kontakt med en djupare del av sig själva, men försöker vanligtvis inte interagera med en andevärld.

Använder schamaner nödvändigtvis droger?

I nordvästliga kulturer kopplas ordet schaman ofta ihop med en luddig föreställning om någon som använder psykotropa droger och gör något slags andligt med dem – även om de flesta sällan kan säga vad det egentligen innebär.

Det stämmer att det finns en historiskt etablerad koppling mellan dem som ursprungligen kallades schamaner och vissa substanser, men relationen är inte nödvändigtvis ett måste. Det som ofta blandas ihop med drogbruk är de transtillstånd som så kallade schamaner ofta går in i. Sådana tillstånd kan framkallas på flera andra sätt än med droger, till exempel genom dans och musik – i synnerhet sång, trummor och skallror. De här metoderna används för att skapa kontakt med andevärlden, exempelvis för helande eller spådom.

I neoschamanistiska praktiker fyller transtillstånden däremot oftare en mer meditativ funktion och handlar om självläkning och terapi, snarare än att kommunicera med andevärlden.

Varför finns kopplingen mellan schamaner och psykedeliska droger?

Med det sagt har utövare av det som kan kallas traditionell schamanism ofta använt droger som ett inslag i sin praktik, för att lättare nå ett transliknande tillstånd. Med tiden har bruket av rusmedel till och med blivit ett slags måttstock för om någon ”räknas” som schaman – något som inte riktigt stämmer överens med historien, men som kan förklara varför ordet har spridits globalt och börjat användas om en mängd sinsemellan oberoende kulturer.

Samerna i de nordliga områdena har traditioner som, enligt många definitioner, kan betraktas som schamanistiska. I dessa sammanhang har schamaner använt Amanita muscaria (röd flugsvamp) för att försätta sig i trans och söka kontakt med andevärlden. Användningen av psykoaktiva svampar är relativt utbredd bland ursprungsfolk i Sibirien, och det är inte svårt att förstå varför schamanism med tiden har kommit att kopplas så starkt till droger – i synnerhet svampar.

Rör vi oss vidare till Sydamerika ser vi att personer som ofta kallas schamaner kan använda psykedeliska ämnen, som Psilocybe cubensis eller DMT i form av ayahuasca eller paddsekret. Traditionellt har även dessa metoder använts för att kommunicera med andar. Amerikanska antropologer började också använda begreppet schaman om dessa utövare, och benämningen har blivit kvar. Det intressanta är att även om individerna ibland kallas schamaner, beskrivs kulturerna i sig mer sällan som schamanistiska.

Zamnesia SUPREME Grow Kit "Golden Teacher"

2440

398,30 kr

569,00 kr

Zamnesia SUPREME Grow Kit "Golden Teacher"

(2440)

398,30 kr

569,00 kr

Kritik mot begreppet schaman

Som nämnts är termen schaman otydligt definierad och anses av vissa vara problematisk. Den främsta anledningen är att ordet tycks ha lånats från tungusisktalande folk och därefter använts av europeiska och nordamerikanska antropologer som en etikett för i princip alla grupper eller individer inom ursprungsbefolkningar världen över, så länge deras ritualer och roller påminde om dem hos de tungusiska folken.

Problemet är alltså inte nödvändigtvis att termen skulle vara ”fel” när den används om andra än dem den kommer ifrån, utan att den bör vägas och avgränsas noggrant innan den appliceras på ytterligare en grupp. Dessutom behöver vi inte bara ta hänsyn till traditionerna hos dem vi lånar ordet av, utan också till traditionerna hos dem vi väljer att använda det om.

Även om kulturer kan se snarlika ut utifrån, har de inifrån ofta egna, specifika praktiker – och ett eget språk med egna begrepp för dessa praktiker och för dem som utövar dem.

En annan invändning är att termen kan bära svagt nedsättande undertoner, eftersom den ofta väcker föreställningar om ”primitiva”, ”vilda” eller ”ociviliserade” kulturer, även när vi i själva verket inte vet något om dem. Ter Ellingson kritiserar begreppet med motiveringen att det skapar en universalistisk bild av ursprungsbefolkningars kulturer (Ellingson, 2001).

Bör någon kalla sig schaman?

Med det i åtanke: är det verkligen vem som helst som kan kalla sig schaman?

Många i Nordamerika, Europa och på andra håll beskriver sig som schamaner, men få har faktiskt gått i lära hos—eller ens på djupet studerat—de folk och traditioner där begreppet har sitt ursprung. Samtidigt fyller ordet i sin bredare, moderna användning en funktion och kan, även om det ofta är otydligt definierat, ringa in en viss typ av andliga och rituella praktiker.

Det är inte upp till oss att avgöra vem som bör eller inte bör använda termen, men vi kan åtminstone ta reda på lite mer om dess historia innan vi sätter den på oss själva eller andra.

Schamaner och schamanism: En ofta missförstådd tradition

Som du säkert redan märker är det här ganska diffusa begrepp med ett ursprung som inte är helt klart. Faktum är att det är svårt att spåra ordet ”schaman” längre tillbaka än till dess tidiga användning som antropologisk term för att beskriva ursprungsfolk.

Det viktigaste att förstå är att de som kallas schamaner, och de som sägs tillhöra schamanistiska grupper (eller religioner), i själva verket rymmer en mycket bred och varierad mängd människor och kulturer – över kontinenter, epoker och etniciteter. Schamanism är ett paraplybegrepp som kan säga något om vissa drag hos en grupp, men det beskriver dem inte i sin helhet. Snarare fungerar det, i bästa fall, som en etikett för ett liknande spektrum av praktiker som ingår i olika, större trossystem.

Max Sargent

Max har skrivit i över ett decennium och har under de senaste åren etablerat sig inom cannabis- och psykedelisk journalistik. Han har skrivit för företag som Zamnesia, Royal Queen Seeds, Cannaconnection, Gorilla frön, MushMagic med flera, och har erfarenhet från ett brett spektrum av branschen.

Läs hela biografin