Odla cannabis med hydroponik

Miguel Antonio Ordoñez

Frilansande cannabisjournalist

Miguel Antonio Ordoñez

13 June 2019

Låt AI förklara denna sida

Välj ditt favorit-AI-verktyg för att få en snabb sammanfattning.

ChatGPT

Perplexity

Claude

Vad är hydroponisk cannabisodling?

Vid hydroponisk odling är vatten det främsta odlingsmediet. I stället för att rota sig i jord placeras plantorna i specialdesignade korgar som fylls med ett inert material – oftast kokosfiber, stenull eller lecakulor. Därifrån växer rötterna ned genom korgens botten och når en vattenreservoar under. Odlaren berikar vattnet med en näringslösning som innehåller allt plantan behöver under odlingscykelns olika faser.

När plantor odlas i jord är de beroende av mikroorganismer – inklusive flera sorters svampar – som bryter ned organiskt material till näringsämnen som växten kan ta upp. Dessa ämnen sugs sedan upp via rötterna och transporteras vidare genom plantan. I ett hydroponiskt system behövs inte det första steget. Rötterna har direkt tillgång till lättillgängliga näringsämnen, vilket gör att plantor ofta växer snabbare, blir större och kan ge en högre avkastning.

Att odla utan jord kan kännas som en modern uppfinning, men mycket tyder på att hydroponiska metoder har använts i tusentals år. Tekniken kan spåras så långt tillbaka som till omkring 600 f.Kr., då trädgårdsmästare försåg Babylons hängande trädgårdar med vatten från floden Eufrat. Även aztekerna anlade flytande hydroponiska odlingar på sjön Tenochtitlan under 1000- och 1100-talen.

Det finns många olika typer av hydroponiska system – från enkla lösningar som djupvattenodling (DWC) till mer avancerade ebb- och flodsystem. Läs vidare för att ta reda på hur du sätter upp ditt eget.

Så skapar du en hydroponisk odling

Alla hydroponiska odlingssystem bygger på samma grundidé: växter odlas utan jord i ett odlingsmedium och får all näring via en vattenbaserad näringslösning. Olika metoder skiljer sig åt i hur den här avgörande lösningen tillförs plantorna.

DWC (Deep Water Culture) är en klassisk hydrometod. Den är förhållandevis billig, lätt att förstå och enkel att bygga. Ett DWC-system består av en odlingsbricka, en reservoar, nätkrukor, en luftsten och en pump. Odlare placerar växterna i nätkrukorna och sätter varje kruka i brickan. Brickan fungerar som ett lock och vilar ovanpå reservoaren. Med tiden växer rötterna ner i näringslösningen under.

Cellerna i växtrötter behöver syre för att överleva. I jord är det inga problem. Men i vatten blir det svårare att ”andas”. Luftstenen – driven av en elektrisk pump – syresätter vattnet och förser rötterna med ett konstant flöde av syre.

Lär dig hur du sätter upp ditt eget DWC med hjälp av vår odlingsguide. Om du gillar billiga gör-det-själv-lösningar kan du också läsa hur du bygger ett med en läskflaska!

Hydroponisk odling: för- och nackdelar

Att odla cannabis med hydroponik är ett utmärkt sätt att ta odlingen till nästa nivå – se bara till att du har koll på både fördelarna och nackdelarna.

Fördelarna med att odla cannabis med hydroponik

• Högre skörd
Med hydroponisk odling kan du få betydligt större skördar på mycket mindre yta. Det förbättrar odlingsrummets avkastning per kvadratmeter och ger både proffsodlare och kommersiella odlare mer valuta för pengarna.

• Bättre kvalitetskontroll
Hydroponik gör det möjligt att styra i princip varje del av hur en cannabisplanta utvecklas. Den här graden av kontroll leder ofta till blommor av högre kvalitet än vad som vanligtvis är möjligt i jord.

• Det kan gå mycket snabbare
Cannabis som odlas i ett hydroponiskt system mognar snabbare. Det innebär att du får skörd tidigare och kan gå vidare till nästa omgång med kortare väntetid. Det är inte ovanligt att hinna med upp till 6 skördar per år med ett enda hydroponiskt system.

• Färre skadedjur, mindre sjukdom
Eftersom ingen jord används slipper du många av de skadedjur och sjukdomar som annars ofta kommer just från jord.

• Därför behövs inga bekämpningsmedel
När risken för angrepp minskar finns det liten – om ens någon – anledning att använda bekämpningsmedel, vilket i sin tur kan höja kvaliteten på din cannabisskörd.

• Mindre stress
Så länge ett hydroponiskt system övervakas och sköts korrekt är risken för vattenstress ofta lägre än vid odling i jord, trots att hydroponik helt bygger på vatten.

• Mer effektivt
Cannabisplantor som odlas hydroponiskt utnyttjar både vatten och gödning effektivare än vid odling i jord. Det kan ge bättre resultat och samtidigt minska hur mycket näring du behöver använda.

• Skräddarsytt upplägg
Eftersom hydroponiska system ger så hög kontroll är det enklare att anpassa närings- och matningsschemat efter behoven hos en specifik sort eller enskild planta. Det kräver övning, men kan ge erfarna odlare en stor fördel.

Nackdelar med att odla cannabis med hydroponik

• Kräver mycket kunskap och skicklighet
Den största nackdelen med hydroponik är att många av fördelarna ovan bara gäller om odlingen sköts med en hel del kompetens. När du väl har lärt dig att odla hydroponiskt kan kvaliteten på din cannabisodling skjuta i höjden – men att ta sig dit kräver tålamod och övning.

• Det är inte billigt
Ett bra hydroponiskt system kostar en slant, och startinvesteringen kan kännas väl saftig för hobbyodlare – särskilt jämfört med kostnaden och nyttan med att odla i jord.

• Hygien är A och O
Även om det finns färre sjukdomar att råka ut för, sprids de som kan förekomma desto lättare. Vattenburna växtsjukdomar kan sprida sig som en löpeld, och när de väl fått fäste är de svåra att bli av med. Du behöver hålla allt så sterilt som möjligt, särskilt om du odlar hydroponiskt utomhus. 

Som du ser har hydroponik mycket som talar för sig – men för att få det att fungera krävs skicklighet, tålamod och en rätt rejäl budget. Om du funderar på att testa: läs på ordentligt först, ha koll på hur du tar hand om cannabis och se till att du har råd att satsa. När du väl får grepp om det kan du bli rikligt belönad – du behöver bara ta dig över de stora trösklarna i början.

Vad är ett substrat?

Om du väljer att odla med ett hydroponiskt system behöver du tänka igenom vilket substrat du ska använda. I dag finns det ett enormt utbud för dig som odlar utan jord. Vanligast är stenull, lecakulor, kokosfiber (coco), olika torvblandningar, lavasten, perlit och vermikulit. Det viktiga är förstås att välja det som passar just din odlingsmetod. Men behöver du verkligen ett substrat? Vad fyller det egentligen för funktion – och hur funkar det?

Många odlare tror att substratets uppgift bara handlar om balansen mellan luft och vatten runt rötterna. I praktiken står substratet för en ganska liten del av resultatet – ungefär 15% av växtens utveckling – medan resterande 85% avgörs av odlaren.

Ett substrat är helt enkelt det medium som plantan växer i. Oftast består det av ett material, ibland av en blandning, som ger stabilitet, luftning, håller kvar vatten och hjälper till att fördela det till plantan. Sett ur plantans perspektiv ska substratet kunna hålla vatten, syre och näring, dränera på rätt sätt och vara neutralt så att det inte stör växtens utveckling.

För odlaren behöver substratet dessutom uppfylla flera andra krav: det ska vara pålitligt, kostnadseffektivt och lätt. Det ska vara smidigt att arbeta med och enkelt att göra sig av med. Helst ska det inte vara förorenande och gärna vara biologiskt nedbrytbart. Och om du är perfektionist: gärna även naturligt.

Måste jag använda ett substrat?

Vissa tycker att alla dessa parametrar är väldigt omständliga att hålla i huvudet och dessutom följa i praktiken. Då uppstår nästa fråga: hur nödvändigt är egentligen ett substrat? Går det att odla utan, eller åtminstone med ett substrat som är nedbantat till ett absolut minimum? Det är här aeroponik – eller aero-hydroponik – börjar väcka intresset. Tekniken ger ett rakt svar på just de här funderingarna, och det går snabbt: inget (eller väldigt lite) substrat längre! Inga fler säckar att släpa uppför trappor, inga skåpbilar fulla med använt material som måste köras bort, inga substratrelaterade angrepp och inga enorma mängder som ska rengöras, bäras ut och in.

Vad är aeroponik och aero-hydroponik?

Men vad är egentligen aeroponik och aero-hydroponik? Har du sett ett odlingssystem som sprutar näringslösningen som en fin dimma över rotsystemet? Då tittar du på ett aeroponiskt system – en metod där vatten och näring levereras via ett högtrycksmunstycke. I sin helt rena form används tekniken ganska sällan. Även om vissa företag gärna kallar sina lösningar för ”aeroponiska” är den här typen av upplägg något du oftast stöter på i forskningsmiljöer, som institut och universitet.

Aeroponik

Aeroponik har både för- och nackdelar. Metoden syrsätter näringslösningen, vilket ger rötterna en mycket hälsosam miljö, och den kanske mest intressanta användningen är vid förökning av plantor. Men om du vill behålla plantan hela vägen tills den är mogen märker du snabbt att rotzonen utvecklas för fort och för kraftigt – ofta på bekostnad av den ovanjordiska delen.

Det är vanligtvis inte det vi odlar för – cannabis är ingen rotfrukt. Även om du faktiskt vill odla rotfrukter är det inte alltid praktiskt, eftersom rötterna i aeroponik ofta förblir mjuka när de ständigt är i kontakt med vatten och därför aldrig får den krispiga kvalitet man vill ha hos en rotfrukt, till exempel lakritsrot.

Aero-hydroponik

Aero-hydroponik är en vidareutveckling av aeroponik. Metoden började ta form i mitten av 80-talet i Kalifornien, när Laurence Brooke ville göra aero-hydroponik mer tillgängligt för en bredare marknad. Han utgick från ”EGS” (Ein Gedi System), en enhet som utvecklats vid University of California, Davis för att studera syrenivån i vatten. Brooke vidareutvecklade den till vad som då var en av de mest effektiva förökningsenheterna: ”Rainforest”. Systemet sprutar vatten från ett munstycke direkt på rötterna – inte som en fin dimma, utan mer som en roterande duschstråle.

I dag finns många varianter av aero-hydroponiska system på marknaden. Vissa är mycket effektiva, andra mindre – ofta beroende på tillverkarens erfarenhet och kunskap. Med lite hjälp av de många magasin och böcker som numera finns i hydrobutiker kan du också bygga ett eget system.

I aero-hydroponik syresätts vattnet på flera sätt: genom sprutning, injektion eller som ett ”vattenfall”. Systemet bygger på en pump som pressar vattnet genom olika bevattningsrör och sprinklers, innan det rinner tillbaka ner i reservoaren. Ett välkonstruerat aero-hydroponiskt system behöver en bra balans mellan alla delar – rätt proportioner mellan de olika vattenflödena och en genomtänkt utformning av komponenterna (slangar, reservoarer, spridare och bevattningsenheter).

Substrat och aeroponik eller aero-hydroponik

Varken aeroponik eller aero-hydroponik kräver något (eller i bästa fall väldigt lite) substrat. Det enda du behöver är ett sätt att hålla plantorna på plats – oftast i form av små kokoskrukor, plastnät eller enkla gummiringar – och i praktiken är det bara vattnet som fungerar som ”substrat”. Sedan är det du och odlingen som återstår.

Det du kan vara helt säker på är att du har eliminerat många av de värsta problemen som traditionella substrat kan föra med sig. Samtidigt kanske du undrar om det finns andra fallgropar som kan vara lika knepiga … Egentligen inte. Men om du vill utesluta klassiska substrat helt måste du ha full koll på vattenförsörjningen, en bra hantering av luft/syre och en stabil, neutral miljö. I aeroponik och aero-hydroponik är detta själva grunden: rötterna ska få tillgång till perfekt, väl syresatt vatten – och bra dränering är A och O.

När allt det sitter är resten, återigen, upp till odlaren. Du behöver säkerställa en välbalanserad, komplett näringslösning, rätt EC och pH, god ventilation, rätt temperatur, luftfuktighet och hygieniska arbetssätt – precis som när du odlar vilken annan växt som helst eller använder en annan odlingsteknik.

Är aero-hydroponik en svår teknik?

Vissa tycker att aerohydroponik är en svår metod – och till viss del stämmer det. Den stora fördelen med ett substrat är egentligen att det fungerar som en buffert. Till skillnad från vatten, där blottlagda rotpartier hänger mer oskyddade, omsluter substratet rötterna helt. Det hjälper till att skydda dem mot snabba förändringar i odlingsmiljön, som temperatur- eller luftfuktighetssvängningar, och mot andra “missöden” som kan inträffa.

Därför brukar nybörjare rekommenderas att börja med ett substratsystem och först senare gå över till ett aerohydroponiskt system när de har byggt upp mer erfarenhet. Vissa tillverkare erbjuder ett “duo”-odlingssystem med ett särskilt kit som gör att du kan växla från ett “substratsystem” till ett “utan substrat”-system i takt med att du blir säkrare. De utlovar snabb och kostnadsfri teknisk support och service för sina kunder. Samtidigt kan du även som nybörjare välja aerohydroponik om det känns rätt för dig. Följ instruktionerna som följer med ditt odlingssystem så kommer du märka hur enkelt det kan vara. Och kom ihåg: oavsett vilken teknik du väljer är det varken systemet eller näringen i sig som avgör – det är odlaren som ansvarar för att växterna utvecklas friskt.

Frågor och svar

Q1 – I instruktionerna om substrat läste jag att lecakulor måste sköljas. Men behöver jag skölja även nya lecakulor?

A1 – Alla lecakulor är inte likadana. Många av de sorter som säljs för odling är pH-stabiliserade, men det är något du behöver kontrollera tills du hittar ett märke du trivs med. Testet är enkelt: lägg en näve kulor i en behållare, fyll på med kranvatten justerat till pH 6, låt dem ligga över natten och mät pH igen nästa morgon. Det blir aldrig helt perfekt – pH brukar stiga lite – men om kulorna är bra ska det inte dra iväg över 7.

Använd inte destillerat eller avmineraliserat vatten i det här testet. Det saknar buffertkapacitet, och då misstänker jag att nästan vilken sten som helst kan höja pH till oacceptabla nivåer. Om nya lecakulor ändå höjer pH för mycket behöver du låta dem ligga över natten i en sur lösning. Använd fosforsyra eller salpetersyra och sikta på ett pH på 1–3.

Räkna återigen inte med att pH kommer bli ”perfekt”. Det finns fler osäkerhetsfaktorer än bara lecakulorna som påverkar pH i näringslösningen, även innan du ens har satt plantor i systemet. Det är normalt att pH fortsätter att stiga de första dagarna. Du får tillsätta små mängder syra dagligen tills du når verklig stabilitet. Det finns också pH-regulatorer på marknaden med buffertkapacitet som kan hjälpa till att hålla pH jämnare.

Utöver pH-frågan är många lecakulor väldigt dammiga. De är täckta av ett lager fina lerpartiklar som kan sätta igen droppslangar eller pumpens intag. Därför är det bäst att skölja kulorna innan användning. Ett enkelt sätt är att ta en billig plasthink och borra hål i botten. Lägg lecakulorna i hinken och spola igenom med vatten – då sköljs lerpartiklarna bort.

Det räcker för att förbereda ditt lersubstrat. Om du inte oroar dig för eventuella stopp och inte störs av det rödfärgade vattnet (det skadar inte dina plantor) kan du hoppa över sköljningen, men du behöver fortfarande stabilisera pH för att din odling ska lyckas.

Q2 – Det rekommenderas att man slutar odla inomhus under vintermånaderna när det är kallare ute. Är det svårare att hålla jämn temperatur i odlingsutrymmet?

A2 – Det är egentligen inte vintern som brukar vara problemet – de flesta gör tvärtom och pausar på sommaren. Kyla är mycket lättare att hantera än värme. HPS-belysning som används inomhus är ganska ineffektiv och producerar mer värme än ljus. Kör lamporna på natten när det är som kallast. När lamporna är tända behövs oftast ingen extra värme, även om du har bra ventilation.

Under mörkerperioden kan du ställa ventilationen på minimum – några minuter per omgång räcker för att vädra ut fukten. En liten elvärmare brukar vara tillräcklig för att hålla rummet på en önskad temperatur (runt 15°C, beroende på sort). För att rota sticklingar behöver du cirka 20°C, vilket inte heller är särskilt svårt att uppnå.

Q3 – Påverkar det starka ljuset från natriumlampor plaströr, så att de blir spröda med tiden?

A3 – Det som främst påverkar plast är UV-spektrumet. Den delen filtreras vanligtvis bort i odlingslampor. Faktum är att det yttersta glasskiktet i praktiken fungerar som ett UV-filter. Lampan kan fortfarande lysa om glaset går sönder, men då blir den ganska farlig. En gång sprack en del av glödlampan för mig, troligen på grund av ett fabrikationsfel. Hålet satt på ett ställe som inte var lätt att se (vem tittar rakt in i en HPS-lampa, egentligen?). Jag märkte det eftersom plantorna i en tydligt avgränsad del av min odling gulnade och dog.

Så inomhus eller i ett växthus håller dina plastdetaljer längre än utomhus. Vissa plaster tål mer än andra: PVC (polyvinylklorid) åldras snabbare än PE (polyeten) eller PP (polypropen). Välj odlingshinkar med UV- och ljusskydd så håller de längre. Utomhus är UV inte filtrerat alls (och det verkar bara bli mer av det), och dessutom är den totala strålningen enormt mycket högre än från en odlingslampa, även om lampan upplevs som väldigt stark.

Q4 – Vattnet där jag bor är väldigt hårt. Kommer det påverka min pump på grund av kalkavlagringar som byggs upp i mitt hydroponiska system?

A4 – Vattnets hårdhet beror oftast på kalcium. När du har blandat din näringslösning ingår kalciumet i den totala mängden lösta salter. Se det som ett näringsämne du slipper tillsätta själv. Med andra ord: om du hade mjukt vatten hade du behövt komplettera.

Det du vill göra är att använda växtnäring anpassad för hårt vatten, med lite eller inget extra kalcium – inte för pumpens skull, utan för att dina plantor ska få en mer balanserad näring. En del av kalciumet, precis som andra ämnen i näringslösningen (fosfor, magnesium …), kommer att bilda svårlösliga föreningar, oftast karbonater, som kan lägga sig i rör och slangar. Det är en del av den beläggning som systemet skapar (damm, dött organiskt material osv.). Skydda pumpen mot detta genom att använda ett bra filter.

Q5 – Jag odlar utomhus i ett växthus. Går det att ta in plantorna för att tvinga fram blomning? I så fall, hur?

A5 – Vanligtvis gör man tvärtom: man odlar en planta inomhus under vintern för att kunna sätta ut den på våren när den redan har vuxit till sig. Då kan du få en fin tidig skörd, ofta följt av en senare skörd på hösten. De flesta ettåriga plantor som odlas i vår region är fotoperiodiska, alltså att blomningen styrs av både ljuskvaliteten (på hösten, tack vare solens läge, skiftar ljuset mer mot den röda delen av spektrumet) och antalet timmar dagsljus.

I praktiken är det lite mer komplext: det som triggar blomning är tiden plantan får i obruten mörkerperiod. Du kan få nästan vilken fotosyntetiserande växt som helst att gå i blom genom att ge den 12 timmar totalt mörker och 12 timmar under en odlingslampa med gott om gula och röda våglängder, till exempel en natriumlampa. Glöm inte att anpassa näringslösningen med högre halt av fosfat och magnesium. Det hjälper blomningen på traven.