5 myter om absint

Absint – poeters och konstnärers dryck – var en gång den självklara stjärnan på Frankrikes barer. Den spred sina vingar som den gröna fen och kunde få den som drack att känna ett plötsligt ”aha!”. Under lång tid var absint förbjuden i många länder, men förbuden som följde drev till slut denna ökända gröna dryck från skuggorna tillbaka ut i rampljuset. Runt absintens historia och innehåll florerar det många myter. Och vi tänker avliva dem.

Absint är hallucinogen

Den exotiska Gröna fen (La Fée Verte) – som enligt myten visar sig för absintdrickare och snärjer deras sinnen i galenskap – har blivit en hemlighetsfull legend som fascinerar massorna. Men har absint några hallucinogena egenskaper? Nej, det har den inte. Det har i stort sett handlat om hajp för att sälja mer. Det är inte mer sannolikt att du ”ser saker” av absint än av andra spritsorter som whisky eller vodka. Däremot kan örterna som används i absint ge en subtil känsla av att ”luften känns lite klarare”. Hela den mystiska berättelsen kring den här poetiska drycken har sannolikt spätt på myten om hallucinationer.

Ryktena kretsar ofta kring malörtens innehåll – många tror att det är den som skapar ett hallucinogent rus. Malört (Artemisia absinthium) är en av huvudingredienserna som gör absint till just absint. 

Växten är mycket bitter och har använts i både medicinska och rituella sammanhang i kulturer världen över. Malört innehåller ett ämne som kallas tujon. Enligt experter är det mycket osannolikt att tujon ger den hallucinogena effekt som vissa drickare är ute efter. I höga doser kan tujon däremot orsaka hyperaktivitet, uppvarvning, delirium, anfall och kramper. Enligt EMA (European Medicines Agency) i deras offentliga uttalande om tujon kan det verka som ett gift vid höga doser: “Cases with severe intoxications in humans have been reported after consumption of essential oil rich in thujone ... Convulsions resembling epilepsy have been reported after the ingestion of isolated thujone ... Overdosage of alcoholic Absinthii herba preparations or the use of the essential oil may cause CNS disturbances which can lead to convulsions and ultimately to unconsciousness and death ...“ Enligt Europeiska unionens officiella tidning är den högsta tillåtna halten tujon i absint (och andra alkoholhaltiga drycker i Europa) 35 mg/kg, så länge den kommer från Artemisia-arter. Absint som säljs kommersiellt innehåller mycket små mängder tujon tack vare strikta regler, vilket gör kommersiell absint säker att dricka. Med andra ord: du vill inte jaga höga doser av det här ämnet.

ABSINT FÖRBJÖDS FÖR ATT DEN ÄR HALLUCINOGEN

Låt oss börja med en berättelse. Året är 1905 i Vaud i Schweiz. Jean Lanfray, en 31-årig jordbrukare, gav sig ut på en rejäl fylleturné och drack stora mängder vin, cognac, brandy, crème de menthe och två glas absint – och åt dessutom en smörgås den dagen. Väl hemma hamnade han i gräl med sin fru och sköt henne till döds. Därefter dödade han sina barn. Vid den här tiden fanns en stark nykterhetsrörelse som fördömde absint, och det fruktansvärda dådet blev en tändande gnista för den växande anti-absintopinionen. Omkring 82 000 underskrifter samlades in och drycken förbjöds 1915. I Frankrike kom förbudet i början av första världskriget, eftersom myndighetspersoner hävdade att absint ”degenererade” befolkningen – något som ansågs oacceptabelt i krigstid.

Henri Schmidt, ledamot av den franska deputeradekammaren, uppgav: "Nous attaquons l'érosion de la défense nationale. L'abolition de l'absinthe et la défense nationale, c'est la mme chose" ("Vi bekämpar urholkningen av det nationella försvaret. Avskaffandet av absint och det nationella försvaret är samma sak."). Självklart hade även vinlobbyister sina egna intressen att värna. Pro-vin-lobbyister menade att vin var en fransk dryck och att absintdrickande var opatriotiskt – och att den gjorde människor mentalt rabiata. Absint förbjöds i USA och i stora delar av Europa, däribland Frankrike, Nederländerna, Belgien, Schweiz och Österrike-Ungern.

Det är också viktigt att komma ihåg att livsmedels- och hälsokontrollerna på den tiden var minimala jämfört med dagens standard. Även om prover från tiden före förbudet inte visade giftiga halter av tujon varierade nivåerna kraftigt mellan olika prover. Därför är det möjligt att vissa absinter faktiskt kunde få människor att må dåligt eller bete sig märkligt – men detta är i grunden spekulation.

ABSINT KOMMER FRÅN TJECKIEN

Många tror att absint har tjeckiskt ursprung, mycket tack vare marknadsföringskampanjer från tjeckiska distributörer och flera historiska omständigheter. Vi spolar tillbaka bandet till tiden kring den franska revolutionen. Absint sägs ha skapats första gången i Schweiz 1792 av Dr Pierre Ordinaire (även om receptet kan ha kommit från systrarna Henriod, även de från Schweiz).

Dr Ordinaire gav absinten namnet ”La Fée Verte” och skrev ut den som ett slags universalmedicin mot åkommor som gikt, epilepsi, njursten, kolik och andra hälsoproblem. Det började oskyldigt som läkemedel, men i takt med malörtens mytomspunna rykte och berättelserna om den lockande gröna fen blev drycken enormt populär bland konstnärer och poeter mellan 1880 och 1914. Bara 1874 dracks 700 00 liter absint, men 1910 hade siffran exploderat till 36 00 00 liter per år. I Paris var det drycken att dricka – den gav den där gnistan som konstnärer och poeter jagade.

Nu förflyttar vi oss till Östeuropa. Redan på 1860-talet var absint populärt i Tjeckien, och förbudet mot absint 1915 fick aldrig riktigt fäste där. Tjeckien fortsatte att producera absint fram till slutet av andra världskriget, då den kommunistiska regimen förbjöd användningen. Absintens comeback påverkades starkt av kommunismens fall 1990. Tjeckien ville väcka liv i sin absintkultur igen. Den tjeckiska absintens rykte spreds sedan över hela världen, vilket är en av anledningarna till att myten om absintens ursprung kunnat leva kvar.

Myten om den brinnande sockerbiten

Absint + socker + eld = ett marknadstrick som förstör bra absint. Det traditionella sättet var att lägga en sockerbit på en absintsked och långsamt låta kallt vatten droppa genom sockerbiten ner i glaset, vilket skapar en mjölkig grumlighet som kallas ”louche”. Absintkännare menar att socker förr i tiden användes för att dölja beskan i sämre absint. När sockerbiten bränns och karamelliseras förvrängs smaken ännu mer. Att tända saker i baren kan vara underhållande, men det är bra att ha koll på fakta. Var dessutom försiktig så att du inte råkar fatta eld själv och blir rubriken: ”Människa eller biff? Absintens faror!”

Absintens färg

Absint kan komma i flera färger, till exempel klar/transparent, röd och grön. Den första destilleringen ger en klar vätska som antingen kan tappas direkt på flaska och säljas som ”Absinthe Blanche” eller ”vit absint”. Under en andra destillering tillsätts alla nödvändiga örter, vilket ger en smaragdgrön dryck. När den här absinten väl buteljeras skiftar färgen med tiden från smaragdgrön till så kallad ”döda blad”-grön – den naturliga nyansen hos professionellt framställd absint. Många producenter pressar dock kostnaderna genom att utgå från den klara Absinthe Blanche från första destilleringen och sedan tillsätta artificiella färgämnen, som blått E133 och gult E102, för att få fram den smaragdgröna tonen. Den bästa absinten har oftast antingen den ”döda blad”-gröna färgen eller är helt klar (”vit absint”). Det finns även röd absint, som kan färgas genom infusion med naturliga ingredienser som hibiskusblommor. Det förekommer förstås absint i fler färger – till och med svart – men var uppmärksam på att det ofta handlar om konstgjorda färgämnen.

Slutsats

Absintens historia är fascinerande, och dess själ har inspirerat konstnärer som Degas, Verlaine, Hemingway och Van Gogh att förlora sig i den gröna féns mystik. I dag är det många producenter och finsmakare som lyfter tillbaka len absint av hög kvalitet till hemmabaren. Vill du göra din egen absint? Det går! Läs vår artikel om att göra absint hemma för en steg-för-steg-guide.

Steven Voser

Steven Voser är en oberoende cannabisjournalist med över 6 års erfarenhet av att skriva om allt som rör cannabis – från hur man odlar den och hur man bäst njuter av den, till den snabbt växande branschen och den otydliga juridiska spelplanen som omger den.

Läs hela biografin