Absint: allt du behöver veta

Luke Sholl

Veteran cannabisjournalist & CBD-expert

Luke Sholl

Senast uppdaterad: 21 December 2023

Låt AI förklara denna sida

Välj ditt favorit-AI-verktyg för att få en snabb sammanfattning.

ChatGPT

Perplexity

Claude

Frågar du gemene man om det galnaste de någonsin druckit är chansen stor att absint dyker upp. Av någon anledning har den fått rykte om sig att vara spritvärldens ”bad boy” – ja, alkoholvärldens i stort. Men varför egentligen? Gör den faktiskt något märkligt som andra drycker inte gör? Eller är den i grunden som vilken sprit som helst, bortsett från utseendet och marknadsföringen?

Det är, tja, lite mer komplicerat än så – men vi reder gärna ut det.

Vad är absint?

Så, vad pratar vi egentligen om? Enkelt uttryckt är absint en sprit med hög alkoholhalt och tydlig anissmak. Om du aldrig hört talas om det – eller tror att du inte har en aning om hur det smakar – kan du mycket väl bli överraskad.

Har du ätit svarta gelébönor någon gång? Då har du redan koll på hur anis smakar! Eller äkta svart lakrits? Nej, lakrits innehåller inte anis, men den karaktäristiskt söta, aromatiska smaken ligger förvånansvärt nära.

Förutom anis görs absint främst på blad och blommor från stor malört. Det är också malörten som gett drycken sitt namn, och växten kallas vetenskapligt Artemisia absinthium.

Det latinska “absinthium” kommer från grekiskans “apsínthion”, som i sin tur bokstavligen betyder “malört”. Men absint har även gått under andra namn. Om du bläddrar i texter från tiden då den slog igenom (mer om det senare) ser du ofta benämningen “la fée verte”, franska för “Den gröna fen”.

Det syftar på spritens gröna färg – men som vi snart ska se är den inte alltid grön.

Absintens historia

Innan vi går in på detaljerna är det värt att stanna upp och uppskatta historien. Vi vet att olika varianter har funnits länge, och alkohol baserad på malört kan spåras ända tillbaka till antikens Grekland. Lite roligt är att den då kallades ”absinthites oinos”. Det var dock inte riktigt den dryck vi tänker på i dag.

”Modern” absint dök inte upp förrän i slutet av 1700-talet, tack vare systrarna Henriod i Couvet i Schweiz. Redan då såldes den inte som en sprit man satt och njöt av i lugn och ro, utan som ett elixir. I dag är det svårt att föreställa sig att marknadsföra en alkoholhaltig dryck som om den hade magiska egenskaper.

Oavsett var receptet tillräckligt lockande för att en major Dubied skulle köpa det av Henriod-systrarna 1797 och samma år starta det första absintdestilleriet i Couvet. Företaget skulle så småningom bli Pernod Fils, ett av 1800-talets mest välkända absintmärken.

Absint hade en stabil närvaro under första halvan av 1800-talet och växte i popularitet under 1840-talet när franska trupper använde den för att förebygga malaria. Soldaterna tyckte den var betydligt trevligare än ren medicin och tog därför med sig vanan hem. Snart började den dyka upp på bistroer, barer, kaféer och kabaréer över hela landet.

Även om absint i dag ofta förknippas med societeten, hamnade den lika gärna i glasen hos välbeställda som hos hungrande konstnärer. På 1880-talet sjönk priset ännu mer, och därifrån växte den till ett ännu större fenomen.

Absint: faror och hallucinationer?

Som med allt som blir för populärt började det också växa fram en motrörelse. Nykterhetsrörelsen och vinindustrin drog i gång smutskastningskampanjer och framställde absintdrickare som samhällets bottenskrap.

Kritiker hävdade att drycken kunde göra dig vansinnig och driva dig till brott. Sedan, 1905, dödade en schweizisk bonde vid namn Jean Lanfray sin familj och försökte därefter ta sitt eget liv efter att ha druckit absint. Han hade i själva verket druckit betydligt mer vin och konjak och bara två glas absint, men kopplingen var redan etablerad.

Efter dådet nådde upprördheten sin kulmen, och över 80 00 personer skrev under en petition för att förbjuda den gröna fen. År 1908 blev absintförbudet lag i Schweiz, och länder som Nederländerna, Frankrike och USA följde efter under de kommande åren. Förbuden hävdes först långt senare – i USA upphörde förbudet så sent som 2007.

Men är absint faktiskt farligt? Utöver det vi just gått igenom har du säkert hört påståendet att absint kan få dig att hallucinera. Trots vad många säger finns det dock inga belägg (Layton, 2007) för att absint orsakar någon form av hallucinationer. Det finns faktiskt inget som tyder på att absint skulle ge en starkare berusning än alkoholens ”vanliga” effekter. Hela ryktet bygger snarare på en missuppfattning kring en av ingredienserna – malört.

Effekter av absint

I dag känner vi betydligt bättre till malörtens effekter än både de antika grekerna och de (inte fullt så) senare européerna. Som vi nämnde tidigare: oavsett hur många gröna feer den där utlandssvensken i baren påstår sig se har malört inga hallucinogena effekter, och det finns inget annat i absint som kan framkalla sådana upplevelser.

Det är dessutom alkoholen i absint som skadar dig långt innan malörten gör det. Faktum är att det enda rapporterade fallet av malörtsförgiftning (Weisbord et al., 1997) handlade om en person som tog en 10 ml shot av koncentrerad malörtsolja i tron att det var absint.

SÅ TILLVERKAS ABSINT

Men låt oss lägga malörten åt sidan en stund. Den är en av huvudingrediensarna i absint, men nu är det dags att gå igenom hur drycken faktiskt tillverkas. Förutom stor malört är grön anis och söt fänkål de två viktigaste örterna i produktionen.

Först blandas de tre huvudingrediensarna med stark alkohol som framställs av vita druvor, i en kopparpanna. Blandningen får dra över natten så att alkoholen tar upp smak och arom i en process som kallas maceration. Därefter har destillatören två vägar att gå – och båda används regelbundet.

Det första alternativet är att späda destillatet tills det når 60% alkohol, vilket ger en så kallad ”Blanche”, alltså vit absint. Japp – absint behöver inte alltid vara grön. Samtidigt är den gröna färgen en ikonisk del av drycken, och absintmakare har ett särskilt sätt att få fram den. Det är förstås det andra alternativet.

Efter den första macerationen väntar destillatören med spädningen och kör i stället destillatet i en ny panna tillsammans med isop, liten malört, citronmeliss och andra örter (beroende på producent) för en andra maceration. När klorofyll från dessa ingredienser förs över till absinten börjar den efterlängtade gröna färgen så småningom träda fram. Sedan späds den med vatten till en målstyrka på 62%. Och voilà – absinten är född.

Så förbereder och dricker du absint

Nu när du vet vad absint är, var den kommer ifrån och hur den tillverkas, kan vi nog gissa nästa fråga: ”Hur ska jag dricka den?”. Det finns flera sätt, men det klassiska och mest vedertagna är den så kallade ”absintdroppen” (Absinthe Drip). Så här går det till!

Klassisk tillredning av absint

1. Häll en del absint i ett kylt glas. Ett parfaitglas passar utmärkt och ger en elegant känsla, men ett vinglas (eller egentligen vilket glas som helst) funkar också.
2. Lägg en perforerad sked över glasets öppning och placera en sockerbit på skeden, ovanpå hålen.
3. Droppa långsamt 3–5 delar kallt källvatten över sockerbiten, ner i absinten. Då blir absinten lätt mjölkig och grumlig.
4. Rör om och servera gärna glaset på en liten spetsservett eller ett fat.
5. Njut!

Obs: Ibland gillar absintentusiaster att skvätta absint över sockerbiten och tända på för att karamellisera sockret, innan de släcker med kallt källvatten. Testa gärna om du vill – det ger en extra dos show och känsla till absintritualen.

ABSINTCOCKTAILS

Här har du gott om valmöjligheter, men vi har valt att fokusera på det allra bästa. Nedan hittar du några riktigt vassa cocktails som använder absint på oväntade och spännande sätt.

1. DÖDEN PÅ EFTERMIDDAGEN

Den här drinken kommer med en stämpel från ingen mindre än Ernest Hemingway själv. Och nej, den är inte bara döpt efter en av hans böcker – han både skapade och namngav den till en samling kändisdrinkar! Instruktionerna var lika enkla som självsäkra: ”Häll en jigger absint i ett champagneglas. Fyll på med välkyld champagne tills den får rätt opaliserande, mjölkiga ton. Drick tre till fem av dessa långsamt.” Men ta dem ändå en i taget.

2. ABSINTHE SAZERAC

Även om absint inte är huvudingrediensen spelar den en avgörande roll i den här drinken. Börja med att röra ihop rågwhisky, en krossad sockerbit, två stänk Peychaud’s Bitters och is i ett rörglas. Ta sedan ett välkylt Old Fashioned-glas, häll i lite absint, snurra runt så att insidan täcks och häll bort överflödet. Sila ner blandningen i glaset. Pressa till sist en citronskiva över drinken, gnid skalet mot glaskanten och servera.

3. GREEN BEAST

Den här drinken passar utmärkt som bål till nästa fest. Blanda lika delar absint, limejuice och sockerlag i en stor skål. Tillsätt sedan 5 delar kallt vatten och tunt skivad gurka. Vårt favoritknep är att dela gurkan på längden och skopa ur den mjuka, fröiga kärnan med en tesked. Använd därefter en mandolin eller en potatisskalare för att göra långa, pappers tunna remsor.

4. ABSINTHE SUISSESSE

Frukost! Den perfekta tiden att plocka fram absinten, eller hur? Faktiskt – ja! Här blandas en shot absint med äggvita, grädde och en mandelsmakande sockerlag som kallas orgeat. Om du åker till New Orleans kan du se folk som njuter av den här på morgonen i stället för kaffe.

5. CHRYSANTHEMUM

Det här är en ganska ovanlig kombination. Cocktailsen blandar Bénédictine-likör, torr vermouth och absint. Med alla smaklager i varje ingrediens blir upplevelsen som en hel balsal som dansar i perfekt takt.

Så gör du absint med ett DIY-absintkit