Vad är visuella effekter vid användning av psykedelika?

I ett psykedeliskt tillstånd upplever vi ofta visuella effekter som skiljer sig tydligt från hur vi ser världen i nyktert tillstånd. Allt från mer intensiva färger till känslan av att kliva in i helt nya världar – upplevelser som kan vara djupa, omvälvande och oerhört vackra. De har också en självklar plats i människans historia.

Redan i våra tidigaste källor ser vi att människor har använt psykedeliska substanser. Det knyter oss till våra förfäder, och bevarad konst visar hur slående lika deras upplevelser var dem vi kan ha i dag. Nedan följer en genomgång av psykedeliska visuella effekter, samt lite historia.

Vad är psykedeliska visuella effekter?

Ur ett vetenskapligt perspektiv uppstår visuella effekter när hjärnans nätverk plötsligt blir långt mer sammankopplade. Men det är långt ifrån en förenklad förklaring av de märkliga och fascinerande fenomen som psykedeliska droger kan ge. När medvetandet bokstavligen vidgas börjar synbarken uppfatta världen på ett helt nytt sätt. Exakt vad det innebär återstår att förstå. Samtidigt är det möjligt att uråldrig kunskap snart kan möta moderna forskningsrön – och öppna upp helt nya områden att utforska.

Sinnet och visuella effekter

Sinnena – och den tillgång till världen de ger oss – har varit föremål för debatt och spekulation i tusentals år. Ända sedan Thales har den nedtecknade historien återkommit till frågan om det vi uppfattar är världen som den faktiskt är, eller bara en mental representation.

Psykedelika har i många kulturer vördnadsfullt betraktats som heliga – ofta som en port till andra världar, där användaren får tillgång till nivåer och kunskap som annars skulle vara dolda. Modern forskning, långt ifrån att avfärda dessa gamla föreställningar, börjar snarare antyda att psykedelika verkligen kan öppna sinnet. Exempelvis har forskare vid University of Sussex Centre for Consciousness dragit slutsatsen att sinnet blir ”hypermedvetet”^[2] under påverkan av psilocybin.

Men vad är det egentligen som händer i hjärnan? I ett normalt, nyktert tillstånd tenderar hjärnans funktioner att vara uppdelade i sina egna mer specialiserade områden. Synintryck, till exempel, verkar till stor del bearbetas i synbarken. Viktigt är att forskning tyder på att mycket av det vi ser bygger på det som i praktiken är förutsägande ”algoritmer”. Det är helt enkelt mer effektivt – och dessutom mycket snabbare – för hjärnan att fylla i och konstruera delar av det den tror att den ser.

Under påverkan av psykedelika börjar den vanliga uppdelningen att luckras upp, och olika hjärnområden kommunicerar med varandra på sätt som de normalt inte gör. Den ledande teorin är att detta beror på att default mode network (DMN)^[3] dämpas – ett nätverk som tycks styra/automatisera vardaglig hjärnaktivitet och samtidigt hålla medvetandet tillbaka.

Eftersom de flesta psykedelika är agonister till 5-HT2A-receptorer i hjärnan, kan de utlösa en förstärkt och mer oorganiserad frisättning av serotonin. Det är sannolikt detta som framkallar den psykedeliska upplevelsen sådan vi känner igen den.

Historien om den psykedeliska upplevelsen

Det är ingen hemlighet att människor har använt psykedelika i generationer. De äldsta spåren av användning är cirka 7 a0000 år gamla. I Algeriets Sahara finns en grotta med en muralmålning av en gestalt med bihuvud, där svampar tycks växa ut ur kroppen. Svamparna har identifierats som en lokal art: Psilocybe mairei.

Aztekernas och mayafolkens fraktala mönster är troligen ingen slump – särskilt med tanke på att psykedeliska ritualer fortfarande är en central del av kulturen hos deras efterkommande. Runda, expanderande former fyllda av fin fraktal detalj, ofta med ett ansikte i mitten, speglar väl den visuella upplevelsen av magiska svampar eller DMT – som dessa folk också intagit i beredningar som ayahuasca.

I Indien räcker det att titta på avbildningar av gudar med många armar och ansikten – de kan nästan förväxlas med de "spår" (tracers) som många upplever på psykedelika. I alla dessa kulturer har psykedeliska syner varit tätt sammanvävda med dyrkan, andlighet och synen på livet, döden och evigheten.

Vill man se en mörkare sida av historiska skildringar av dessa substanser tror man att bilden av häxan som rör i sin kittel kan ha sitt ursprung i bryggning och intag av psilocybinte. Ytterligare stöd för teorin är att hattens form, med sin lutande spets, och den avsmalnande kvasten de flyger på påfallande nog liknar Psilocybe semilanceata – mer känd som toppslätskivling (liberty cap).

Två typer av psykedeliska synintryck

Visuella upplevelser under psykedeliska substanser brukar ofta delas in i två huvudkategorier: öppna ögon-visuals (OEV) och slutna ögon-visuals (CEV).

1. Visuella upplevelser med öppna ögon (OEV)

OEVs är ganska självförklarande. Den här typen av visuella effekter påverkar hur användaren uppfattar omvärlden med öppna ögon. OEVs kan sträcka sig från en subtil känsla av att allt ”andas” till en fullt utvecklad hallucination (även om gränsen mellan OEVs och CEVs i det läget kan suddas ut). Många substanser kan framkalla det här tillståndet: LSD, DMT, magiska svampar, meskalin, Salvia divinorum, fenetylaminerna (2C-serien) och fler därtill. Varje substans ger sin egen unika upplevelse.

San Pedro (Echinopsis pachanoi)

428

135,00 kr

San Pedro (Echinopsis pachanoi)

(428)

135,00 kr

Vad du kan förvänta dig av ögonöppna visuella effekter (OEVs)

Nedan följer en lista över några av de vanligaste visuella effekterna av psykedeliska droger. Den är dock långt ifrån heltäckande, och du bör aldrig gå in i en resa och förvänta dig något specifikt. Låt det bara få ske som det gör.

• Föremål som verkar vara närmare

  Saker som normalt skulle se väldigt långt bort kan upplevas som betydligt närmare i ett psykedeliskt tillstånd. Det är i sig en hallucination, men kan också hänga ihop med skarpare syn, vilket gör att detaljer framstår tydligare och mer distinkta.

• Mönsterigenkänning

  Precis som i skildringar från äldre konst ser vi ofta välbekanta mönster i allt möjligt. I trädens bark kan vi ana ansikten, och i grenarna kan vi plötsligt urskilja en figur mitt i en piruett. De mönster som dyker upp är ofta sådana som hjärnan lättast snappar upp. Troligen beror detta på en överkänslighet i den del av hjärnan som arbetar med mönsterigenkänning.

• Skarpare syn

  Under psykedelika kan världen se nästan överdrivet ”högupplöst” ut. Det märks genom extra tydliga konturer, djupa texturer och rika färger med många nyanser.

• Diffraktion

  De flesta av oss, även de som aldrig har tagit droger, har upplevt diffraktion. Tänk dig att du tittar på en gatlykta och ser en halo runt den som skimrar i hela regnbågens spektrum. Det är diffraktion. På psykedelika kan nästan allt uppvisa samma effekt. Man tror att vidgade pupiller kan vara en del av förklaringen, eftersom mer ljus släpps in i ögat.

• Förvrängd djupuppfattning

  Djupuppfattningen kan kännas märklig på psykedelika. Saker som vanligtvis ser nära ut kan plötsligt upplevas som omöjligt långt borta (och tvärtom). Till och med dina händer kan se ut som om de sitter fast på nästan oändligt långa armar.

• Geometriska mönster

  Geometriska mönster är ett av de mest välkända och lättigenkännliga inslagen i en psykedelisk upplevelse. De kan vrida sig, glida, byta färg och ”andas” helt på egen hand. De är vanliga och ofta vackra – och ett litet tips är att de ibland syns tydligast på de allra mest enkla ytorna.

• Färgskiftningar

  Under en resa kan färgerna vara i ständig förändring. Det kan handla om flerfärgade band som rör sig över hela synfältet, eller att ett enda objekt glider från en färgton till nästa – ofta upplevt som både njutbart och intensivt.

2. Visuella effekter med slutna ögon (CEV)

CEV:er uppstår, föga förvånande, när ögonen är stängda – eller när du befinner dig i en miljö helt utan ljus. Till skillnad från OEV:er kräver de ingen visuell stimulans från omgivningen för att ta form. För många blir därför en psykedelisk upplevelse på dagen och en på natten två tydligt olika resor, just på grund av hur dessa två typer av visuella hallucinationer fungerar.

I sin mildaste form är CEV:er inte mycket mer än färgprickar och skiftningar mellan ljus och mörker. Men de kan snabbt utvecklas till otroligt detaljerade, färgstarka mönster som ständigt rör sig och ofta är vackra att betrakta. I sin mest intensiva variant kan de kännas som hela universum, med lika mycket detaljrikedom och skärpa som vår vanliga verklighet.

Vad du kan förvänta dig av visuella upplevelser med stängda ögon (CEV:er)

När du läser listan nedan kommer du kanske att märka att du känner igen vissa av de här fenomenen, även om du aldrig har tagit psykedelika. Samtidigt dyker det upp några av de mer udda och riktigt fängslande visuella effekter som psykedeliska substanser kan ge.

• Visuellt brus

  Visuellt brus kan uppstå även när du är nykter. Tänk på känslan när du trycker knogarna mot slutna ögon eller ligger i ett helt mörkt rum. Det kan se ut som ”snö” på en gammal tv och är en vanlig, relativt mild form av CEV.

• Ljusa eller mörka blixtar

  Det här är mindre vanligt, men kan också inträffa i nyktert tillstånd. Oförklarliga fält av ljus eller mörker kan dyka upp och försvinna, vilket kan få det att kännas som att ljuset skiftar framför ögonen.

• Mönster, rörelse och färg

  I likhet med de geometriska mönstren vid OEV uppstår detta i regel bara under påverkan, eller i något annat ovanligt tillstånd. Ofta är de detaljrika, färgstarka och vackra—och kan ta formen av roterande fraktalmönster inuti en cirkel, ungefär som klassisk aztekisk eller indisk konst. Samtidigt kan de anta nästan vilken form som helst, men de brukar vara repetitiva.

• Föremål och ”saker”

  Att se realistiska föremål och konkreta ”saker” är en mer intensiv typ av CEV och inträffar sällan på en medelstark resa. Ofta krävs längre stunder av avslappning och avskildhet, och upplevelsen kan kännas livslik och djupgående.

• Tar över den fysiska perceptionen

  När du kommer hit blir skillnaden mellan CEV och OEV ofta svår att urskilja—eller helt enkelt mindre viktig. Detta är särskilt vanligt med DMT, där sinnet kan ”ta” dig till helt nya universum som kan kännas lika verkliga (eller ofta hyperverkliga) som det vanliga. Djupt, ibland skrämmande och nästan alltid insiktsgivande. Det är inte allas grej, men för vissa kan det bli en livsförändrande upplevelse.

Så ökar du intensiteten i psykedeliska visuals

Det finns flera sätt att få mer visuals under en psykedelisk resa. Det viktigaste av allt är setting. Till skillnad från vad många först tror betyder inte fler visuella intryck automatiskt mer visuals. Snarare tvärtom.

För mycket stimuli tenderar att dämpa – och ibland helt slå ut – den visuella delen av en psykedelisk upplevelse. Omvänt kan en tom, vit vägg trigga enorma hallucinationer och några av de mest spektakulära visuella upplevelserna. Naturen brukar vara den bästa platsen att trippa på. Den erbjuder avskildhet och skönhet, vilket hjälper sinnet att slappna av och rikta uppmärksamheten mot visuals. Och den där ”lagom”-nivån av varierande intryck ger hjärnan både tillräckligt med material att arbeta med och tillräckligt med utrymme att resa.

Fokus är din bästa vän om du vill få tydligare visuals. Om du fäster blicken på en enda struktur eller ett objekt kan det börja leva. Ju längre du tittar, desto märkligare kan det framstå. Var dock försiktig – det kan bli helt uppslukande. Det är förvånansvärt lätt att gå vilse i de storslagna mönstren i en matta eller i en trädkrona.

Musik och slutna ögon kan också kicka igång den visuella upplevelsen. Sätt på din favoritsmusik som känns lugnande och ”försvinn” in i ditt inre – det är ett säkert sätt att få se riktigt magnifika saker.

Om inget annat fungerar kan en högre dos nästa gång vara det som gör skillnaden.

Miguel Antonio Ordoñez

Miguel Ordoñez har en kandidatexamen i massmedia och kommunikation och är en erfaren skribent med 13 år i branschen – och det blir fler. Sedan 2017 har han bevakat cannabisrelaterat innehåll. Genom löpande, noggrann research i kombination med egna erfarenheter har han byggt upp en gedigen kunskapsbas inom området.

Läs hela biografin