Psilocybin vs psilocin: vad är skillnaden?

Att förstå magiska svampar kan vara knepigt. Om du inte är riktigt hemma i kemi kan det kännas övermäktigt att få grepp om hur de psykoaktiva ämnena i svampen samverkar – och även för den insatte finns det fortfarande mycket kvar att lära. För att reda ut grunderna tittar vi närmare på skillnaden mellan psilocybin och psilocin, de två viktigaste föreningarna bakom en psykedelisk upplevelse.

Du blir kanske ingen mästarkemist av det här, men du får en tydligare bild av vad som faktiskt händer under ytan – bakom chitinet. Läs vidare för att få veta mer.

Få grepp om psykedeliska föreningar

Psykedeliska substanser kan ha många olika molekylära former, men när vi pratar om klassiska psykedelika (vilket vi kommer att göra här) finns det tydliga gemensamma nämnare. I stora drag kan psykedelika beskrivas som serotonerga – det vill säga att de påverkar hjärnan genom att binda till och aktivera serotoninreceptorer. Även om varje substans gör detta på sitt eget sätt (och därför ger olika upplevelser), är serotoninreceptorerna av typen 5‑HT bland de mest centrala – och de spelar en nyckelroll i ruset från magiska svampar.

I svampar som innehåller psilocybin är den aktiva metaboliten – alltså det som faktiskt samspelar med kroppen och skapar effekten – psilocin. Psilocybin är ett prodrug som behöver omvandlas till psilocin för att vi ska känna av effekterna vid oral konsumtion. Båda dessa ämnen är tryptaminderiverade och brukar samlas under namnet psiloider. Som tur är kan den nödvändiga omvandlingen från psilocybin till psilocin ske i magen. Men den kan också ske utanför kroppen. Mer om det strax.

Zamnesia SUPREME Grow Kit "McKennaii"

3396

398,30 kr

569,00 kr

Zamnesia SUPREME Grow Kit "McKennaii"

(3396)

398,30 kr

569,00 kr

Vad gör psilocybin för svampar?

Vilken exakt roll psilocybin/psilocin spelar i naturen är inte helt klarlagd, men man tror att ämnena fungerar som ett slags avskräckning för rovdjur – vilket är lite ironiskt. Evolutionen hade knappast räknat med att människor skulle dyka upp med en aptit på alternativa verkligheter!

Innan vi går vidare är det värt att känna till att i färska svampar som växer i marken är det främst psilocin som förekommer, medan psilocybin vanligtvis finns i mycket låga halter. I torkade exemplar är det däremot psilocybin – snarare än psilocin – som dominerar, eftersom det är en mer stabil förening. När du sedan får i dig det omvandlas psilocybin återigen till psilocin.

Forskare är inte helt överens om varför vissa svamparter producerar psiloider. Men den övergripande hypotesen är att effekterna fungerar som ett skydd mot potentiella svampangripare, framför allt insekter, men även vissa större ryggradsdjur.

För mindre djur skulle mängden psilocin i svampar vara överväldigande och potentiellt giftig, vilket gör att det finns bättre snacks att välja på. Faktum är att avskräckningsteorin är fullt rimlig – det är ingen hemlighet att svampar är skickliga på att producera starkt giftiga ämnen för att skydda sig. Och just den här råkar vara älskad av många människor.

Vad är skillnaden mellan psilocybin och psilocin?

Så, vilka är de mest tydliga skillnaderna mellan psilocin och psilocybin?

Både psilocybin och psilocin förekommer naturligt i magiska svampar, men utanför en färsk och levande svamp är psilocin mycket instabilt och bryts snabbt ned när det utsätts för värme eller syre. Det är därför färska magiska svampar så lätt får blåmärken när de plockas—det är psilocinet som finns i dem som reagerar och samtidigt bryts ned.

Nedan går vi igenom några av de viktigaste skillnaderna mellan de här två närbesläktade ämnena.

Kemisk struktur

Psilocybin (O-fosforyl-4-hydroxi-N) och psilocin (4-hydroxi-N,N-dimetyl-tryptamin) är två olika ämnen, men psilocin kan inte finnas utan psilocybin; psilocin bildas ur psilocybin när det utsätts för syra.

Vissa av er kanske lägger märke till att psilocin, som en del av sin struktur, innehåller N,N-dimetyl-tryptamin—vilket i sig är den kemiska strukturen hos DMT. Psilocin är dock inte DMT, och DMT är inte psilocin. Att den här strukturen dyker upp i psilocinmolekylen visar ändå hur nära besläktade olika psykedeliska substanser kan vara.

Interaktion mellan hjärna och kropp

När vi äter magiska svampar är det i slutändan psilocin som står för ruset. Om vi tar torkade magiska svampar, som oftast innehåller mer psilocybin, omvandlas det av enzymet alkalisk fosfatas genom defosforylering till psilocin. Först då kan ämnet tas upp i blodet och binda till våra receptorer.

Men är psilocybin i sig psykedeliskt? Om det injiceras direkt i blodet eller tas upp via en slemhinna kan psilocybin fungera som en agonist vid 5‑HT-receptorer och ge psykedeliska effekter. För de allra flesta är det dock psilocinet du faktiskt känner av. Det är också därför olika metoder, som lemon tek, har blivit populära: de låter omvandlingen från psilocybin till psilocin ske utanför kroppen, vilket ofta ger snabbare onset och mer intensiva effekter.

Psykoaktiva effekter

Effekterna av de två ämnena är i stort sett desamma. Som nämndes i föregående avsnitt är psilocybin psykedeliskt, men det kan inte tas upp i blodet via magen utan att först omvandlas till psilocin.

I slutändan är skillnaden mellan de två ämnenas effekter liten, även om man kan säga att psilocin är starkare eftersom det har högre biotillgänglighet än psilocybin.

Dosering

Man tror att psilocybin har en biotillgänglighet på cirka 50% när det intas—vilket innebär att ungefär hälften går förlorad i omvandlingen. Därför är det ungefär hälften så starkt som färska svampar. Samtidigt väger färska svampar omkring tio gånger mer, så jämförelsen är lite mer komplex än så.

10 gram färska svampar väger, när de har torkats, ungefär 1 gram. Och när du äter de torkade svamparna ger de ungefär samma mängd psilocin till hjärnan som cirka 5 gram färska svampar skulle göra. I praktiken betyder det att torkade svampar är ungefär hälften så potenta som färska svampar (per svamp, inte per gram).

Nästan alla doseringsguider utgår från torkade svampar. Så om det inte uttryckligen står något annat ska du inte anta att du kan dubbla den rekommenderade mängden. Att äta färska svampar är dessutom ovanligt, eftersom de har extremt kort hållbarhet.

Vilka risker är förknippade med psilocybin och psilocin?

Riskerna med de två ämnena är i praktiken desamma. Inget av dem verkar vara giftigt för människor, ens vid mycket höga doser, och därför kan de ses som fysiskt relativt säkra. Däremot kan de ge oönskade psykiska effekter, till exempel (men inte enbart):

• Ångest
• Förvirring
• Paranoia
• Panik
• Hallucinationer/vanföreställningar

Om sådana negativa biverkningar alls uppstår är de oftast milda, och de går vanligtvis att hantera genom att trippa i rätt miljö och med rätt sällskap.

Shroomshop

Allt för svampentusiaster. Odlingskit, magiska tryfflar, mikrodoseringspaket, sporsprutor, sporampuller och kulturer.

Visa produkter

Psilocybin och psilocin: Det som ger svampen sin magi

De här två ämnena är olika – men i praktiken kan man oftast se dem som två sidor av samma mynt. Faktum är att om du inte extraherar och tar psilocybin i ren form (vilket de flesta inte gör), så är det psilocin du faktiskt känner av. Anledningen är enkel: när du äter magiska svampar, oavsett om de är färska eller torkade, är det psilocin som hamnar i blodet/plasman.

Det finns förstås betydligt mer kemi bakom än vad som ryms här. Men förhoppningsvis ger den här översikten en tydligare bild av skillnaden – och besvarar några av dina funderingar nästa gång du reser!

Max Sargent

Max har skrivit i över ett decennium och har under de senaste åren etablerat sig inom cannabis- och psykedelisk journalistik. Han har skrivit för företag som Zamnesia, Royal Queen Seeds, Cannaconnection, Gorilla frön, MushMagic med flera, och har erfarenhet från ett brett spektrum av branschen.

Läs hela biografin