Förstå skillnaden mellan rå och dekarboxylerad cannabis

Cannabis är en komplex växt som innehåller över 400 olika aktiva kemiska ämnen. Bland dem är cannabinoider utan tvekan de mest kända, men det finns fortfarande mycket vi inte vet om hur de fungerar och hur de påverkar kroppen.

I den här artikeln tittar vi närmare på cannabinoidsyror jämfört med dekarboxylerade cannabinoider och går igenom skillnaderna, fördelarna, verkningsmekanismerna och mycket mer.

Rå cannabis vs dekarboxylerad cannabis: Vad är skillnaden?

Rå cannabis syftar på växtmaterial från cannabis som ännu inte har torkats och kurerats. Antingen sitter det fortfarande kvar levande på plantan, eller så är det precis nysskördat. När man torkar och kurerar blommorna förlängs hållbarheten samtidigt som smaker och aromer bevaras. Om du hoppar över torkning och kurering och lägger färska, nysskördade blommor i en behållare kommer de att förstöras på bara några dagar, eftersom fukt som byggs upp i och runt blommorna skapar en perfekt grogrund för bakterier och mögel.

Dessutom gör torkning och kurering blommorna mer redo att använda genom att sätta igång en kemisk process som kallas dekarboxylering (eller ”decarb”). Processen bryter i praktiken vissa kemiska bindningar i blommornas resin, vilket ”aktiverar” många av de cannabinoider som ligger bakom cannabisens unika effekter.

En snabb introduktion till cannabinoider

Bland de 100+ cannabinoiderna i cannabis är de mest förekommande och mest kända THC och CBD. Därför är det också just dessa två cannabinoider som fått lejonparten av forskningen.

Det kan låta förvånande, men varken THC, CBD eller andra välkända sekundära ämnen (CBG, CBC, CBN osv.) finns naturligt i levande eller råa cannabisplantor. I stället bildas de successivt från cannabinolsyror (så kallade syrakanabinoider) genom enzymkatalyserade processer.

Vad är råa (eller sura) cannabinoider?

Cannabinoidsyror är de första cannabinoiderna som bildas i levande cannabisplantor. Cannabinoidernas biosyntes börjar med CBGA, alltså cannabigerolsyra. CBGA produceras i trikomerna på blommande cannabisplantor och bidrar till att reglera cellnekros och naturlig bladbeskärning – två viktiga processer som hjälper växten att rikta mer av sin energi mot att utveckla blommor.

Även om CBGA först isolerades på 1960-talet av forskare i Israel har ämnet inte fått särskilt mycket uppmärksamhet sedan dess. Därför finns det fortfarande mycket vi inte vet om dess roll och hur det påverkar människor (Hazekamp et al., 2004). Förutom CBGA producerar levande cannabisplantor även en annan viktig cannabinoidsyra: CBGVA, eller cannabigerovarinic syra, som det finns ännu färre studier om.

När cannabisplantor i blomningsfasen mognar omvandlas CBGA och CBGVA vidare och ger upphov till sex större cannabinoidsyror: CBGA blir till THCA (tetrahydrocannabinolsyra), CBDA (cannabidiolsyra) och CBCA (cannabichromensyra), medan CBGVA omvandlas till THCVA (tetrahydrocannabivarin-syra), CBDVA (cannabidivarin-syra) och CBCVA (cannabichromevarin-syra).

Hur höga halter av dessa cannabinoidsyror som finns i skördade plantor beror på genetik, odlingsmetod och när plantan skördas. Till sist, när blommorna torkas efter skörd, börjar de cannabinoidsyror som finns i materialet långsamt dekarboxyleras till icke-sura cannabinoider.

Källor till cannabinoidsyror

Cannabinoidsyror finns vanligtvis i högst koncentration i trikomer som sitter på:

• Unga cannabisblommor (högst koncentration)
• Sockerblad (medelhög koncentration)
• Solfjäderblad (lägst koncentration)

Några av de vanligaste sätten att använda dessa färska växtdelar är att blanda dem i färskpressade juicer, smoothies eller ha dem i sallader.

Vad är dekarboxylerade (eller aktiverade) cannabinoider?

Avkarboxylerade, eller aktiverade, cannabinoider är nästa steg efter de sura cannabinoiderna vi nämnde tidigare. Avkarboxylering bygger på värme: när cannabinoid-syror hettas upp tas en koldel bort från deras kolkedjor, och de omvandlas till sina icke-sura motsvarigheter. Under avkarboxylering:

• CBCA blir CBC
• CBCVA blir CBCV
• CBDA blir CBD
• CBDVA blir CBDV
• CBGA blir CBG
• THCA blir THC
• THCVA blir THCV

Avkarboxylering sker faktiskt av sig själv, men mycket långsamt, under torkning och curing. Den största delen sker däremot när vi tänder, vaporiserar eller tillagar cannabis innan konsumtion. När värmen från din tändare, vaporizer, spisplatta eller ugn tränger in i blommor bryts kolkedjorna i cannabinoid-syrorna ned. Det förändrar deras kemiska struktur och frigör CO₂ i form av rök eller ånga.

Källor till aktiverade cannabinoider

Decarboxylerade cannabinoider finns inte naturligt i levande cannabisplantor. I stället bildas de när vi:

• Röker eller vejpar torkade cannabisblommor
• Lagar mat med cannabis
• Bearbetar torkade blommor till extrakt eller koncentrat

Sura vs decarboxylerade cannabinoider: Vilket är bäst?

Om du föredrar sura eller aktiverade/dekarboxylerade cannabinoider handlar i stort om varför du använder cannabis. Är målet främst att bli hög är det de dekarboxylerade cannabinoiderna – framför allt THC – som tar dig dit. THC har nämligen en stark bindningsförmåga till CB1-receptorer, en central del av människans endocannabinoida system. När THC binder till dessa receptorer uppstår det klassiska rus som förknippas med cannabis. Ingen annan växtbaserad cannabinoid (vare sig dekarboxylerad eller i syraform) har lika hög affinitet till CB1, vilket är anledningen till att THC ofta beskrivs som ”cannabinoiden som gör dig hög”.

Utöver rekreationellt bruk används THC och andra aktiverade cannabinoider, däribland CBD och CBG, även för sina icke-psykoaktiva effekter. Under de senaste åren har de studerats allt mer för att kartlägga deras farmakologiska potential. Forskningen pågår fortfarande, men dekarboxylerade cannabinoider har lyfts fram i samband med en rad tillstånd som påverkar både kropp och psyke.

Cannabinoidsyror kan å andra sidan vara extra intressanta för den som vill använda cannabis utan att bli hög. Även om forskningen på sura former som CBGA, CBDA och THCA än så länge är begränsad, har den växande trenden med ”grön juice” (green juicing) bidragit till att rikta strålkastarljuset mot just dessa cannabinoider. Vissa cannabisforskare, däribland den välkände Dr Ethan Russo, har dessutom pratat öppet om den unika potentialen och möjliga fördelar med cannabinoidsyror (Project CBD, 2020).

Även om det behövs mer forskning för att fullt ut förstå verkningsmekanismer och potentiella fördelar, undersöks cannabinoidsyror i dag bland annat för hur de kan påverka:

• Smärta och inflammation (Palomares et al., 2020)
• Bakterier (Martinenghi et al., 2020)
• Immunsvar (van Breemen et al., 2022)
• Svamppatogener (Radwan et al., 2009)

För att ge en tydligare bild av skillnaderna mellan dekarboxylerade och sura cannabinoider ska vi nu titta närmare på deras kemiska struktur, användningsområden, effekter och säkerhet.

Kemisk struktur

Eftersom sura cannabinoider och dekarboxylerade (aktiverade) cannabinoider har olika kemiska strukturer är det troligt att de påverkar olika receptorer i kroppen – eller åtminstone i olika grad – och därför passar för olika behov och preferenser. Samtidigt undersöker forskare just nu om en kombination av cannabinoidsyror och aktiverade cannabinoider kan ge en dubbelverkande strategi för att hantera olika besvär.

Användning

Ett av de enklaste sätten att få i sig dekarboxylerade cannabinoider är att röka eller vejpa torkade och curade cannabisblommor eller extrakt (vilket fortfarande är olagligt i stora delar av världen). Cannabinoidsyror, däremot, behöver komma från levande växtmaterial – till exempel från färska plantor som kan ätas råa eller juicas. Även om det här kan vara mer diskret än att tända en joint eller en bong, kräver det tillgång till levande cannabisplantor, vilket också fortfarande är olagligt i de flesta delar av världen.

Farmakologiska effekter

Som nämnts är vår förståelse av cannabis fortfarande i sin linda. Med det sagt har dekarboxylerade cannabinoider stått i fokus för betydligt fler studier än cannabinoidsyror. Även om det finns få skäl att oroa sig för säkerheten kring cannabinoidsyror kvarstår faktumet att vi vet långt mindre om dessa ämnen än om deras icke-sura motsvarigheter. Därför bör man vara försiktig med att spekulera kring eventuella effekter.

Säkerhet

Cannabinoider är kända för att ha mycket låg toxicitet, men det betyder inte att alla är säkra för alla att använda. Därför, även om cannabinoider – både dekarboxylerade och sura – ofta används i både rekreations- och hälso-/välmående-syfte, behövs mer forskning innan man kan bekräfta detta och ge situationsanpassade råd.

Sura, dekarboxylerade och syntetiska cannabinoider: förstå skillnaderna

Sura, aktiverade och syntetiska cannabinoider (alltså sådana som framställs i ett laboratorium) har alla sina egna kemiska strukturer, möjliga effekter (både positiva och negativa) och användningsområden. Cannabisvärlden är enorm, och vi har bara börjat skrapa på ytan när det gäller att förstå de många fascinerande sidorna av den här uråldriga växten. I takt med att forskningen om cannabis och dess ämnen fortsätter att ta fart kommer också nya, spännande och säkra sätt att använda växten att växa fram – både för holistiskt välmående och för rekreation.

Steven Voser

Steven Voser är en oberoende cannabisjournalist med över 6 års erfarenhet av att skriva om allt som rör cannabis – från hur man odlar den och hur man bäst njuter av den, till den snabbt växande branschen och den otydliga juridiska spelplanen som omger den.

Läs hela biografin