Bör ketamin verkligen räknas som en psykedelika?

Världen håller (igen) på att upptäcka värdet i psykotropa droger, och den rädsla de ofta väcker i folks föreställningsvärld börjar skingras. Längst fram i den här förändringen står psykedelika – i en sådan utsträckning att perioden har fått smeknamnet ”den psykedeliska renässansen”.

Bland dessa substanser har ketamin tagit plats i dagens samtal. Men är det ett sedan länge bortglömt syskon som faktiskt hör hemma i den psykedeliska familjen, eller snarare ett oväntat fostersyskon som har mindre gemensamt med klassiska psykedelika än många tror? I den här artikeln undersöker vi om ketamin verkligen bör kallas en psykedelisk drog.

Vad är en psykedelisk drog?

Psykedelika ses i regel, med vissa möjliga undantag, som en undergrupp av hallucinogener. Psykedeliska substanser delar flera kännetecken som skiljer dem från andra droger, och även om gränserna ofta flyter ihop rör det sig om en tydlig grupp föreningar – oavsett om du sorterar dem efter verkningsmekanism eller upplevda effekter.

Först lite etymologi. Ordet ”psykedelisk” myntades i en dialog mellan psykiatern Humphrey Osmond och författaren Aldous Huxley. Begreppet har grekiskt ursprung och kan ungefär översättas till ”sinnesavslöjande” eller ”sinnesmanifestation”.

Det består av två delar: psychḗ syftar helt enkelt på ”sinne” eller ”själ”, och dēleín betyder ”att manifestera” eller ”att avslöja”. Namnet kommer av psykedelikas ovanliga förmåga att ge användaren klarhet och (mer objektiv) insikt i sitt inre – så att man kan upptäcka och betrakta delar av sig själv som annars brukar ligga dolda.

Strax går vi djupare in på de vanligaste egenskaperna som brukar kopplas till psykedelika, men de tenderar att:

• Påverka hjärnans serotoninreceptorer
• Vara fysiskt säkra
• Bygga upp tolerans snabbt (vilket gör fysiskt beroende omöjligt)
• Skapa korstolerans med varandra
• Ge ett ”trippigt” rus
• Inte ge någon nämnvärd ”avtändning”

Men som vi ska se har den traditionella kategorin ”psykedelika” blivit mer porös de senaste åren, och i dag finns det även andra substanser som ibland klumpas ihop med klassiska psykedelika – trots att de inte uppfyller många av kriterierna ovan. En av dem är ketamin.

Vad är ketamin?

Ketamin är ett dissociativt anestetikum som används inom veterinär- och humanmedicin som smärtlindring och lugnande medel. På senare tid har det också blivit mycket uppmärksammat som en möjlig behandling vid behandlingsresistent depression (Lent, Arredondo, Pugh, Austin, 2019).

Ketamin togs fram 1962 och härstammar från fencyklidin (PCP). Eftersom det gav färre hallucinationer passade det bättre för medicinsk användning. Som narkosmedel bevarar ketamin andning och skyddsreflexer i luftvägarna, stimulerar hjärtat och höjer blodtrycket, medan andra anestetika ofta dämpar dessa funktioner—något som i värsta fall kan vara livshotande.

I låga doser kan ketamin ge en lätt dissociation från verkligheten och den egna jagkänslan, samtidigt som tanke- och motorikförmågan hämmas tydligt—med effekter som kan påminna om att vara mycket berusad. I högre doser slås motoriken i princip ut helt och dissociationen kan bli extrem, med upplevelser som liknar nära-döden-känslor, utanför-kroppen-upplevelser och att verkligheten upplöses. Medicinskt innebär det att personen är sövd; i vardagligt tal befinner man sig i ett k-hole.

Det intressanta är att vissa, även vid mycket höga doser, ändå behåller en viss grad av medveten upplevelse i detta sövda k-hole-tillstånd, och att man ofta kan minnas delar efteråt. Det är just detta som gör att ketamin lockar till rekreationellt bruk, även i doser som kraftigt begränsar funktion och kontroll.

Är ketamin psykedeliskt?

I dag, inte minst inom modern psykiatri, hamnar ketamin ofta i facket ”psykedelika”. Men hur mycket liknar det egentligen andra psykedeliska substanser – och är det rättvist att räkna det dit?

I nästa avsnitt tittar vi närmare på var ketamin passar in, och var det inte gör det, i kategorin psykedelika.

På det fysiska planet

På ett fysiskt plan skiljer sig ketamin och klassiska psykedelika (psilocybin, LSD, DMT, meskalin) kraftigt åt – både när det gäller kemi, verkningsmekanism och de mer övergripande effekterna på kroppen.

Klassiska psykedelikas fysiska egenskaper

Låt oss först reda ut vad som menas med klassiska psykedelika. Även om listan inte är heltäckande räknas psilocybin, LSD, DMT och meskalin ofta som de fyra klassiska psykedeliska substanserna. De ger inte bara liknande upplevelser – de har också flera gemensamma fysiska och kemiska drag. Till exempel bildas psilocybin, DMT och meskalin naturligt från L-tryptofan och räknas som indol-alkaloider. LSD har en ganska annorlunda kemi, men interagerar med hjärnan på ett sätt som i stora drag liknar de andra.

Alla fyra tycks få sin huvudsakliga effekt genom hjärnans serotoninreceptorer, framför allt via 5-HT-receptor-gruppen. Varje substans påverkar olika receptorer i olika proportioner – exempelvis binder psilocybin gärna till 5-HT2A-receptorerna – men den övergripande verkningsmekanismen är ändå relativt likartad.

När de väl har ”kopplat in” i systemet leder samtliga till snarlika hjärntillstånd: ökad aktivitet och sammankoppling, högre grad av slumpmässighet och mindre styrning från default mode network (DMN) – ett nätverk som anses spela en central roll för vår självkänsla och som fungerar som ett slags filter för upplevelser (Gattuso, 2023). Hos personer med depression har man sett att DMN ofta är ovanligt aktivt.

Slutligen har klassiska psykedelika en mycket god säkerhetsprofil, trots vad antidrogpropaganda kan få det att låta som. En studie om biverkningar och risker kopplade till de fyra psykedelika som nämns här – medförfattad av den (ö)kände professorn David Nutt – visade att många (men inte alla) av de faror som ofta lyfts fram verkar bygga på felaktig information, och att uppfattningarna sällan vilar på vetenskapliga belägg (Schlag et al., 2022).

Faktum är att eftersom psykedelikas effekter nästan helt är begränsade till hjärnan kan de inte orsaka överdos, död eller andra fysiska problem. Däremot är det fortfarande oklart vilka effekter de kan ha hos personer med underliggande psykisk ohälsa, till exempel schizofreni.

Dessutom kan klassiska psykedelika inte orsaka beroende. På grund av hur de fungerar bygger man upp tolerans så snabbt vid upprepad användning att effekten kan utebli redan inom några dagar. Det gör att utrymmet för ett beroende i praktiken blockeras. Och eftersom substanserna verkar på liknande sätt kan tolerans mot en av dem också ge tolerans mot de andra – möjligen med undantag för DMT.

Ketaminets fysiska egenskaper

Ketamin uppvisar ett i stort sett helt annat spektrum av fysiska egenskaper och effekter än klassiska psykedelika. Det består av två enantiomerer: esketamin och arketamin. Den förstnämnda, även kallad S-ketamin, är mer effektiv som smärtstillande och narkosmedel, medan R-ketamin tros ha mer långvariga antidepressiva effekter (Sachdeva, 2023).

I stora drag blockerar ketamin hjärnans N-metyl-D-aspartat-receptorer (NMDA-receptorer). Det leder till aktivering av α-amino-3-hydroxi-5-metyl-4-isoxazolpropionsyra-receptorer (AMPA-receptorer), vilket i sin tur påverkar olika signalvägar och därmed nervsignaleringen i det limbiska systemet. Kort sagt: detta är en helt annan verkningsmekanism än den som gäller för klassiska psykedelika.

Dessutom, även om psykedelika oftast ger få kroppsliga effekter och har relativt få farliga läkemedelsinteraktioner, har ketamin en kraftig påverkan på kroppen (annars skulle det inte fungera som smärtstillande eller narkosmedel). Vid höga doser eller i kombination med andra substanser, till exempel alkohol, kan det leda till överdos, hjärnsvikt och död. Samtidigt är dödsfall kopplade till illegalt ketaminbruk fortfarande förhållandevis få: 238 fall registrerades i England mellan 1997 och 2019 (Corkery, 2021). I omkring 80% av fallen förekom även andra droger.

Även om risken för död är låg är ketamin beroendeframkallande, och långvarig användning kan medföra en rad hälsoproblem utöver dem som generellt hänger ihop med beroende. Ett av de mest välkända är att ketamin vid långvarigt bruk kan försvaga urinblåsan och orsaka inkontinens.

Vid sporadisk användning och på egen hand är ketamin en relativt säker drog. Men vid regelbundet bruk, eller när det tas tillsammans med andra substanser, blir det betydligt mer skadligt.

Den fenomenologiska nivån

På ytan kan ketamin och klassiska psykedelika verka ge liknande upplevelser – alltså hur det känns att vara påverkad. Men när man tittar närmare brukar likheterna snabbt försvinna.

Effekterna av klassiska psykedelika

Även för den som aldrig har provat är bilderna av psykedelika välkända. Substanserna förknippas ofta med ökad empati, mer intensiva ljud- och färgupplevelser, ”trippiga” synintryck/hallucinationer samt djupa filosofiska tankar och insikter. Vissa användare beskriver till och med ”mystiska upplevelser” när de är påverkade.

Även om effekterna av klassiska psykedelika påminner om varandra har varje substans sin egen tydliga karaktär. Meskalin och psilocybin förändrar i regel hur världen upplevs och kan förstärka känslan av samhörighet med omgivningen och dess invånare, men låter ofta användaren ha kvar en fot i något som liknar den vanliga verkligheten. LSD kan vara betydligt mer kraftfullt, med genuina hallucinationer och en vardagsverklighet som blir svår att nå. DMT, till sist, kan kasta människor in i andra universum, där de ibland upplever att de kommunicerar med andra väsen.

Trots att de skiljer sig åt i vissa avseenden tenderar de indolalkaloida psykedelika (DMT, psilocybin, meskalin) att kännas relativt vänliga och trygga – även om obehagliga upplevelser förstås kan förekomma. LSD kan också kännas så, men blir oftare överväldigande och skrämmande.

Även om introspektiva resor är fullt möjliga med dessa substanser verkar de också ofta stärka känslan av kontakt med det yttre universumet – åtminstone så länge doserna inte pressas riktigt högt. På psykedelika har många fortfarande en tydlig känsla av sig själva. I höga doser kan man däremot uppleva egodöd, där känslan av jaget löses upp och man kan känna en stark distans till sig själv.

Ketaminets effekter

Effekterna av ketamin kan beskrivas som ”trippy”, men den här känslan liknar bara i liten grad en psykedelisk upplevelse. Vid lägre doser kan användaren känna sig lätt avskärmad eller dissocierad från sig själv, andra och omvärlden. Samtidigt kan vissa intryck – särskilt ljud (eller musik) – upplevas som förstärkta under ketamin. Trots att det är ett bedövningsmedel kan lägre doser också ge en motsatt, mer uppiggande effekt, vilket är en anledning till att ketamin ofta förekommer som partydrog.

Vid högre doser tappar många snabbt kontrollen över kroppen och dissocierar kraftigt. Detta märks genom att det blir svårt att röra sig överhuvudtaget och att hålla fast vid tankar eller vara klar i huvudet. Personer på ketamin kan förbli vakna samtidigt som de känner sig mer eller mindre medvetslösa.

Vid mycket höga doser kan ett trance-liknande tillstånd uppstå, där användaren upplever att hen ”kliver in” i andra världar och får en rad intryck som är svåra att sätta ord på. Även om vissa beskrivningar kan låta som DMT-upplevelser är de ofta tydligt annorlunda i hur de faktiskt känns. Sådana höga doser ketamin kan – på liknande sätt som psykedelika – ge oväntade och nyfikna insikter om en själv.

Ketamin vs psykedelika: Den terapeutiska nivån

Det område där ketamin och klassiska psykedelika kanske liknar varandra mest är hur de används och studeras inom sjukvården och den medicinska forskningen.

Den terapeutiska potentialen hos klassiska psykedelika

Forskningen om klassiska psykedelika skiljer sig åt mellan olika substanser, men de två som studerats mest är psilocybin (magiska svampar) och LSD.

Båda har visat stor potential vid flera psykiska tillstånd, särskilt vid behandlingsresistent depression. En stor dubbelblind studie visade att en enda dos (25 mg) psilocybin gav en tydlig och statistiskt signifikant effekt vid egentlig depression (Goodwin, 2022). Samtidigt noterade studien att 77% av deltagarna fick huvudvärk, illamående och yrsel. Trots detta bedömdes dessa ”biverkningar” inte påverka helhetsresultaten i någon avgörande grad.

En översikt som gick igenom årtionden av forskning om LSD drog slutsatsen att substansen potentiellt kan vara relevant vid flera typer av problem, från beroende till depression (Fuentes, 2020). Men eftersom en del av underlaget är äldre behöver mycket av forskningen göras om för att man bättre ska kunna förstå konsekvenserna.

I dagsläget är psykedelika, utanför klinisk forskning, sällan godkända för medicinsk användning. Därför är antalet personer som studeras fortfarande begränsat.

Den terapeutiska potentialen hos ketamin

Ketamin är just nu något av psykiatrins underbarn. Det är godkänt för användning i flera länder och det finns gott om forskning som stödjer effekten, vilket gör att behandlingen blir allt vanligare vid depression.

Oftast används relativt låga doser, vilket tros höja nivåerna av glutamat i hjärnan. Glutamat är känt för att påverka humöret, och en av de ledande teorierna är att det är just den här ökningen som ger ketamin dess antidepressiva egenskaper. Doserna kan ges som nässpray, via intravenös injektion, intramuskulär injektion eller som sugtablett. De är milda och är långt ifrån att framkalla ett dissociativt tillstånd. Vanligtvis ges de på sjukhus eller klinik.

En enstaka dos har visat sig kunna ha effekt i upp till tre veckor, vilket innebär att behandlingen behöver upprepas regelbundet. Det medför en potentiell risk, eftersom återkommande användning av ketamin kan leda till beroende. I London, där endast privata kliniker har tillstånd att skriva ut ketamin, finns redan rapporter om patienter som anmäler sig till flera kliniker för att kringgå den lagstadgade minimitiden mellan doserna.

Den exakta mekanismen bakom hur ketamin kan påverka depression är fortfarande oklar, vilket ofta är fallet även med antidepressiva läkemedel. Ändå hindrar det inte läkare från att skriva ut dem!

Hur är det med mikrodosering?

Både ketamin och klassiska psykedelika kan användas för mikrodosering, och man tror att de kan ge liknande resultat. Samtidigt finns det väldigt lite robust evidens för att mikrodosering faktiskt har någon effekt, och vissa menar att de upplevda resultaten kan bero på placebo. Utan kliniska, dubbelblinda studier går det inte att säga säkert.

Flera klassiska psykedelika är särskilt populära vid mikrodosering:

• LSD
• Psilocybin
• Mescaline

DMT

På senare tid har vissa även börjat mikrodosera ketamin, och många av dem uppger positiva effekter. Oavsett om man mikrodoserar klassiska psykedelika eller ketamin är det här de effekter de flesta användare är ute efter:

• Ökat fokus
• Ökad produktivitet
• Större kreativitet
• Ökat välbefinnande i allmänhet

Ketamin och psykedelika: Är de samma sak?

Så, är ketamin en psykedelika?

Många räknar i dag ketamin som en psykedelisk substans, men grunderna för det är – milt sagt – ganska svajiga. Ofta kommer den här sammanblandningen från vården, där man buntar ihop dem eftersom det rör sig om droger som kan användas rekreativt, ge “trippiga” upplevelser och samtidigt dyka upp som nya behandlingsalternativ mot depression. Men även SSRI används mot depression, och de kallas inte psykedelika.

Och eftersom ketamin och klassiska psykedelika antas påverka depression via olika verkningsmekanismer är det svårt att se vad det egentligen är som skulle hålla den här kategorin samman. Dessutom verkar psykedelika oftast vara som mest effektiva vid höga doser, medan ketamin kan ge effekt vid lägre doser. Med andra ord tros den psykedeliska upplevelsen vara en viktig del av effekten vid vissa tillstånd, medan ketamin inte tycks kräva att man upplever de psykotropa effekterna för att kunna få potentiella fördelar.

Med det sagt: om man tar ordet “psykedelisk” (”sinnesavslöjande”) helt bokstavligt kan ketamin kanske passa in, eftersom höga doser kan ge människor oväntade insikter om sitt inre. Men det är förmodligen inte det de flesta menar när de placerar dem i samma fack.

Ser man till de flesta andra kriterier framstår ändå psykedelika och ketamin som ganska tydligt skilda. Klassiska psykedelika är serotonerga, är inte beroendeframkallande, har väldigt få kroppsliga effekter och tenderar att förstärka känslor av empati och samhörighet med omvärlden. Ketamin har inget av detta som utmärkande drag.

Att de här substanserna kan ha delvis överlappande medicinska användningsområden betyder inte att vi automatiskt ska klumpa ihop dem. Det är olika ämnen med till stor del olika effekter – och även när de används på liknande sätt verkar de på helt olika sätt.

Max Sargent

Max har skrivit i över ett decennium och har under de senaste åren etablerat sig inom cannabis- och psykedelisk journalistik. Han har skrivit för företag som Zamnesia, Royal Queen Seeds, Cannaconnection, Gorilla frön, MushMagic med flera, och har erfarenhet från ett brett spektrum av branschen.

Läs hela biografin