En intervju med NeuroSight

I det senaste avsnittet av Zamnesia Talks pratade vi med Arda och Ivan från NeuroSight, en ideell organisation som arbetar med skademinimering kopplad till droger. Hela avsnittet är inbäddat nedan och finns även på Spotify.

Artikeln nedan är en mycket kort sammanfattning av några av de viktigaste punkterna från samtalet.

Vad är NeuroSight?

NeuroSight är en ideell organisation som arbetar med frågor kopplade till droganvändning och som, med grundarnas egna ord, ”hjälp[s] organisationer att navigera skademinimering genom policy, forskning och utbildning”. Organisationen består av tre personer:

• Arda Ozcubukcu: Policyrådgivare med bakgrund inom neurovetenskap. Ozcubukcu är även kommunikationsassistent på Clerkenwell Health och Business Development Executive på Drugs and Me (NeuroSights systerorganisation).
• Ivan Ezquerra-Romano: Forskare inom neurovetenskap och utbildning, och håller just nu på att utveckla en AI-modell som kan ge direkt hjälp vid drogrelaterade frågor. Han är medgrundare och ledande företrädare för Drugs and Me.
• Paul North: Kriminolog och beroendespecialist samt director på Volteface, en ledande reforminriktad intresseorganisation inom drogpolitik.

Vad gör NeuroSight?

NeuroSight vill ge organisationer den kunskap och de verktyg som behövs för att minska de skador som kan uppstå vid drogbruk. Som ett exempel samarbetar de med universitet för att de ska få en bättre förståelse för hur drogbruk kan hanteras och bemötas. Med deras egna ord hoppas de att “organisationer ändrar sin drogpolicy från ‘nolltolerans’ till ‘skademinimering’”.

Bör narkotikalagstiftningen mjukas upp?

Det framstår som tydligt att narkotikalagstiftningen behöver moderniseras och bli mindre straffinriktad. Det betyder inte nödvändigtvis att all narkotika ska avkriminaliseras, utan snarare att en betydligt mer kunskapsbaserad och nyanserad syn på lagstiftningen skulle kunna få stora, positiva effekter.

Ett problem med dagens lagar är att de klumpar ihop substanser i kategorier som säger väldigt lite om själva preparaten. Därför hamnar till exempel psilocybin (magiska svampar) i Storbritannien i Schedule 1 – samma juridiska fack som heroin och crackkokain – trots att psilocybin sannolikt kan ha terapeutiska användningsområden och, enligt i princip alla mått, verkar vara mycket säkert. Det är bara ett av många exempel som visar hur verklighetsfrånvänd narkotikapolitiken kan vara.

Och även när narkotikapolitiken verkar spegla de risker en substans innebär finns det fortfarande allvarliga frågetecken kring om den hårda, straffande lagstiftning som dominerar i stora delar av världen faktiskt bidrar till skademinskning. Mycket tyder på att strikt kriminalisering får människor att använda droger på farligare sätt, att de drar sig för att söka hjälp, och att rättsliga påföljder kan driva in personer i destruktiva spiraler av beroende och kriminalitet.

Vilka effekter skulle en mer tillåtande narkotikalagstiftning få?

Mot den bakgrunden verkar det sannolikt att en mer medmänsklig och empatisk narkotikalagstiftning vore det första steget för en regering som på allvar vill ta itu med följderna av drogmissbruk—snarare än att bara vilja framstå som ”tuff mot brott”.

Framför allt skulle en mer tillåtande lagstiftning gynna användarna, både dem som använder droger ansvarsfullt och dem som hamnar i missbruk och drabbas av substansbrukssyndrom.

Dessutom kan nya branscher växa fram, beroende på hur långt liberaliseringen går och om vissa droger legaliseras, vilket i sin tur kan skapa jobb och ge skatteintäkter. USA är ett tydligt exempel: när en drog går från illegal till legal—som i fallet cannabis—kan en tidigare svart marknad snabbt utvecklas till en hel industri som bidrar till ekonomin.

Och även när droger ”bara” avkriminaliseras blir den mörkare sidan av drogrelaterad brottslighet ofta lättare att motverka. Om människor till exempel får odla sin egen cannabis behöver de inte längre förlita sig på kriminella gäng som producerar och säljer, utan kan skaffa den utan att någon kommer till skada.

Argumenten för en mer liberal narkotikalagstiftning är starka!

Vilket är det bästa sättet att minska skadorna vid droganvändning?

Kunskap. Rätt kunskap och bra utbildning är avgörande för skademinimering. Det här gäller på flera nivåer.

För det första blir den som använder droger betydligt tryggare om hen vet vad det är som tas, vilka effekter drogen faktiskt har, hur olika substanser kan påverka varandra och hur man använder en drog på ett säkrare sätt. På individnivå är alltså kunskap och insikt helt centralt.

Sedan internet slog igenom har många droganvändare i stor utsträckning utbildat sig själva via forum som ofta präglas av både omtanke och hög kunskapsnivå. Trots att sådana sammanhang fungerar väl är det beklagligt att skolor och myndigheter gång på gång misslyckas med att erbjuda någon form av meningsfull droginformation.

Det för oss till den andra nivån: institutioner. Skolor, universitet, arbetsplatser och andra verksamheter kan minska drogrelaterade skador om personalen har rätt grundkunskap om droger. Det behöver inte innebära att kunna allt om hur substanser fungerar, utan snarare att kunna känna igen tecken på problembruk och att bemöta frågorna med medkänsla—inte med moraliserande eller dömande attityder.

Slutligen gäller att ju mer kunskap vi har på samhälls- och global nivå, desto bättre står vi rustade att förebygga och motverka drogrelaterade skador. Ett tydligt exempel är att många droger är olagliga, vilket gör det svårt att genomföra ordentliga kliniska studier och förstå deras effekter och möjliga användningsområden. Det innebär inte bara att vi riskerar att missa hur de kan användas på ett nyttigt sätt, utan också att vi i många fall saknar avgörande fakta om hur droger fungerar—och på vilka sätt de kan orsaka skada, eller inte.

Saknade data i studier om droganvändning

Ett tydligt exempel på resonemanget ovan är att vi faktiskt vet förvånansvärt lite om hur droger påverkar olika personer – och hur effekterna kan skifta beroende på var i livet man befinner sig. Ofta förenklas kunskapen till att ”x gör y”, men det är en ganska omogen och ofullständig bild.

Till exempel pekar nyare fynd på att vissa droger kan påverka kvinnor olika beroende på var de befinner sig i sin menstruationscykel. En möjlig förklaring är varierande hormonnivåer, vilket gör att drogerna verkar på andra sätt. Att förstå hur sådana faktorer samspelar är avgörande om vi ska kunna skapa en mer utvecklad bild av vad säkrare droganvändning faktiskt innebär.

Tänk om det visade sig att vissa droger är relativt säkra för kvinnor under perioder då de inte menstruerar, men blir betydligt farligare när de gör det? En sådan kunskap skulle ge individer mycket större handlingsutrymme och kontroll över hur de använder droger – och i förlängningen kunna minska antalet dödsfall som hade kunnat förebyggas.

Psykedelikas löfte inom medicinen

Vid det här laget är det allmänt känt att psykedeliska droger visar stor potential för att behandla och hantera psykisk ohälsa. Från PTSD till depression och ångest verkar psykedelika och ketamin kunna erbjuda lösningar där dagens behandlingar inte riktigt räcker till.

Även om mycket tyder på att psykedelika kommer att leda till nya och effektiva behandlingsmetoder behöver vi gå fram med försiktighet och inte dras med i hajpen. Ketamin är till exempel en mycket omtalad ”psykedelisk” medicin och används i dag i flera länder mot depression. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi fortfarande inte vet exakt hur substansen ger sina effekter – och vi vet att ketamin är beroendeframkallande och kan vara skadligt.

Det visar att bara för att man får upp ögonen för att vissa droger kan ha fler användningsområden än man tidigare trott, betyder det inte att alla förändringar per automatik är av godo.

NeuroSight: Förändrar sättet vi ser på droger

NeuroSight är en spännande organisation, ledd av personer som är genuint engagerade och medkännande i sitt arbete. De tror på samhällen där individer, organisationer och myndigheter kan ha ett mer kunskapsbaserat och klokt förhållningssätt till droganvändning – något som i slutändan kan innebära mindre skada och mer glädje.

Om du vill veta mer om det du läst här, lyssna gärna på hela avsnittet och besök NeuroSights webbplats.

Max Sargent

Max har skrivit i över ett decennium och har under de senaste åren etablerat sig inom cannabis- och psykedelisk journalistik. Han har skrivit för företag som Zamnesia, Royal Queen Seeds, Cannaconnection, Gorilla frön, MushMagic med flera, och har erfarenhet från ett brett spektrum av branschen.

Läs hela biografin